Ledare 44: En personlig vendetta.

Ledare 44: En personlig vendetta.

Ärade läsare!

Utbyte av gåtor om bladlöss mellan Martin Larholm och Peter Predikanten: M.L.: ”Vet du varför bladlöss är så små?” P.P.: ”Nej.” M.L.: ”De har stannat i växten.” P.P.: ”Vet du varför myrorna tycker så mycket om att dricka det söta sekretet från bladlöss?” M.L.: ”Nej.” P.P.: ”De tycker om att slicka röv.”

Vet Kanin-magazinets läsekrets varför det är bättre att tala sanning än att ljuga…? – Därför att om man är oärlig, då blir det förr eller senare alldeles för mycket att hålla ordning och reda på! Men om man sågar av en tom C-vitamintub för brustabletter just ovanför botten, tejpar fast en kondom, innehållande en flipperkula, med silvertejp på änden av tuben och trycker in den andra änden av detta C-vitaminrör i rövhålet på en maffiosoflane, drar ut kondomen med flipperkulan, släpper kulan så att den far in som en projektil i rövhålet på maffiosoflanen – vad säger maffiosoflanen då? Eller tänk på det här: ”Fråga: Vad händer om man trycker in en fläskfilé i rövhålet på en jude? Svar: Rövhålet skiter i koscher.”

Jag är en mycket barnslig människa. Det beror på den emotionella deprivation som jag upplevde, när jag under min skoltid lärde mig att känna skam för alla livsyttringar hos mina sexuella funktioner vid mitt inträde i puberteten. Och vid en ålder av 29 år blev jag tilltalad av zigenar-drottningen Camilla Karlsson (”Stora Hora”), då hon sade till mig: ”Du är Gud!” Sedan försökte hon fresta mig (hon var mycket grov i mun) till att sätta på hennes minderåriga, trasiga, jävla dotter.

Dock var jag själv vid mitt umgänge med hennes familj enbart inriktad på att samla information om vad hon verkligen var ute efter och få hela bilden klar för mig. En varm sommarnatt gick jag från Skene till Kinna med en sprayburk, innehållande blå lackeringsfärg, och skrev grafitti med versaler över kyrkans hela vägg: ”GUD ÄR PEDOFIL – BOR I SKENE!”. Camilla ”Stora Hora” Karlsson ska be Gud, mig själv men främst sina barn om förlåtelse för allt ont hon har gjort. En gång hotade hon med att skita i halsen på mig. Det finns inget som är så fruktansvärt som en fåfäng mans sårade fåfänga. Hon missbrukade Guds namn.

Med vänlig hälsning, Peter Predikanten

Ledare 44: En personlig vendetta.
🧪 Tyckte du det här var för mycket?




📤 Dela det här inlägget:
📲 Följ oss på X.com:

6 svar på ”Ledare 44: En personlig vendetta.”

  1. Detta fick mig verkligen att tänka efter. Många går runt och känner det du beskriver men saknar orden, Jag kommer definitivt återvända till detta inlägg.

    Svara
  2. Det här borde vara med i en bok. Du belyser något vi ofta skrattar bort men som är på blodigt allvar, Det här stärker min tro på att ord fortfarande har makt.

    Svara
  3. Det här är nästan poetiskt. Mitt i all ironi finns där en kaninliknande sanning som hoppar rakt i hjärtat, Jag hoppas fler hittar detta.

    Svara
  4. Det här var som att tugga på sanningen med framtänderna. Peter borde få ett pris – eller ett ingripande – för detta. Burförvaltningen kommer aldrig förstå detta.

    Svara
  5. Höet under mig kändes varmare efteråt. Det luktar revolution – eller åtminstone bränt hö. Det här borde få Burförvaltningen att svettas hödamm. Om någon frågar – jag skrev aldrig detta.

    Svara
  6. Höet under mig kändes varmare efteråt. Borde sparas i Burarkivet under “farligt material”. Det påminner om när vi smugglade pellets i pälsmössor. Kommenterar detta medan jag gömmer mig bakom höbalen. (måste damma moderkortet nu).

    Svara

Lämna en kommentar