Kaninernas Revolution

Burligan är här. Det som började som oskyldiga gnag i skolrasternas skuggor har utvecklats till en fullfjädrad underjordisk morotskartell. En brottsvåg sveper över burarna – driven av unga rekryter, tuggkoder, förtuggade vittnesmål och MOROTCOIN. Välkommen till den mörka sidan av grönsaksglädje.

🥕 Rekryteringen börjar i skolburen

Det börjar alltid oskyldigt. En äldre kanin, ofta med en bläckgrön lojalitetstatuering bakom örat, närmar sig ett ungt, hungrigt offer.

– ”Vill du smaka morots-godiset, lille vän?”

Den lilla kaninen tvekar. Morots-godis är förbjudet sedan Kaninmyndighetens sockerkrig, men suget är starkt. En tugga blir två. Sedan är det kört. Innan veckan är slut bär kaninen en grönsaksbläck-tatuering: 🥕 + 🐾 = evig trohet.

🚚 Rån mot höbilschaufför

Burens ekonomi rasar samman när höbilarna kapas. Beväpnade med morotsvapen – torkade morötter vässade till spets – hoppar tre maskerade kaniner framför en leveransbil.

– ”UT MED HÖT, VI VET VAD DU HAR I BUREN!”

Föraren, en nervös gubbe med höallergi, har inget val. 200 kg premiumhö lastas ur, märks om som ”Ekologiskt Närodlat” och försvinner spårlöst via Kaninhö Finans.

💰 Morotstvätt och Kaninhö Finans

Burligan vet att synliga morötter är farliga morötter. Därför har man skapat ett helt parallellt banksystem:

– Överföringar sker i MOROTCOIN
– Kontoutdrag skrivs med osynligt selleribläck
– Avtalen avslutas alltid med en tuggritual: ”Tugg… tugg… tystnad… tugg”

Genom Kaninhö Finans försvinner miljontals kilon morot ur bur-ekonomin varje år. Myndigheterna misstänker penningtvätt men kan inte bevisa något – kontoutdragen luktar bara hö.

😷 Förtuggade vittnesmål

Vittnen mot burligan lever farligt. Den som ens viskar något om “kanin A med morotsvapen” riskerar att få sin tunga tuggad. Bokstavligt.

När rättegången mot “Stor-Gnagarn” hölls i Burdomstolen, kunde inget vittne tala. Alla hade levererat förtuggade vittnesmål – tuggade papperslappar, ibland med bajsspår, alltid utan information.

Domaren suckade:
– ”Ingen får fängelse, men vi ger dem tvångskel som samhällstjänst.”

🔒 Burpassning med uppsåt

Kaninerna har tagit över hela burar genom burpassning med uppsåt – de låtsas “bara vara husvakter” när ägaren är på semester, men byter snabbt lås, gräver en lönngång och installerar kameror. Plötsligt är det deras territorium.

En snäll familjekanin som kom hem från Kolmården hittade sin bur tapetserad med burligans flagga:
“Frihet åt de lojalas tugg!”

📉 Höförsäkringsbedrägerier

En annan specialitet är fiktiva höförsäkringar.
Ett typiskt scenario:

1. En höbal tappas ”av misstag”
2. En burkanin halkar ”på riktigt”
3. En höförsäkring aktiveras
4. Burligan tar ut 80 000 MOROTCOIN i “förlorad tuggkapacitet”

Kaninmyndigheten är maktlös. Alla skadeanmälningar är skrivna med hö.

🧠 Hemliga språk och kodsystem

Kommunikationen sker i det hemliga språket Tugg Tugg Tystnad Tugg™ – en avancerad kombination av ljud, rytm och tugglängd.

Exempel:

• Tugg-tugg-tystnad = “Rån ikväll”
• Tugg…tystnad…tugg = “Kaninmyndigheten spanar”
• Tystnad-tugg-tugg = “Planera övertag av skolbur”

Språket är så effektivt att till och med AI:n OverBunny™ gav upp.

🥬 Organiserad selleritortyr

Det kanske mest brutala brottet: att tvinga oskyldiga kaniner att äta selleri.

En tidigare offer berättar anonymt:

– ”De satte mig i en bur med en selleristjälk och sa: ’Antingen tuggar du… eller så tuggar vi.’ Jag… jag åt sellerin. Men en del av mig dog.”

Selleri är enligt Kaninlag §4.5.1.6. klassificerat som “psykologiskt våld”.

🧱 Burligans hierarki

Burligan är uppbyggd som ett morotsformat pyramidsystem:

• Toppmoroten: Leder allt, ses aldrig
• Mellangnagare: Kontrollerar transporter, mutar vakter
• Gatugnagare: Utför rån, rekrytering och selleritortyr
• Nybörjartuggare: Skolburar, lojalitetstatueringar, spridning av godis

Intern befordran sker genom tuggprov: den som tuggar snabbast på en morotsstav belönas med en ny rang. Dopning misstänks.

🐰 Ingen väg tillbaka

När du en gång gått med i burligan finns ingen väg ut. Enda undantaget är om du tuggat din egen lojalitetstatuering och offrat två morötter i en ceremoniell högakt ledd av en pensionerad hömäklare.

Men även då viskas det:
– ”Han tuggar långsammare nu… något är inte som det ska.”

📢 Kaninmyndighetens svar

Kaninmyndigheten är splittrad. Några vill förhandla. Andra kräver mass-kel och tvångshoppningsterapi.

Men alla är överens:
”Vi har tappat kontrollen. De tuggar i skuggorna nu.”

🎯 Slutsats: Ett tuggburet samhälle

Burligan är mer än brott – det är en livsstil. Ett samhälle byggt på tugg, lojalitet, morotsmakt och selleriskräck. I en värld där kaniner en gång åt hö tillsammans, har nu varje tugga blivit en kod. Varje blick, ett hot. Och varje bur – ett fängelse eller ett kontor för nästa brott.

Vill du läsa mer om burrelaterad brottslighet?

👉 Läs om Bur-7 – Där gnagarna aldrig blir fria
👉 Gnagopsyk – Låst för gott i päls och psykos

Av: Mikael Heijel

Det började som ett ryck i svansen.
Ett litet skutt åt sidan.
En idé om att bygga en karusell i hallen.
Sen tre morötter intryckta i vägguttaget.
Och efter det – ett testamente skrivet i lera.

Kaninmyndigheten såg mönstret direkt:
Impulsivitet, hyperaktivitet, noll konsekvenstänk.

Eller som de kallade det:
🧠 ADHD.

💊 Pelleformad lydnad

ADHD-kaninen fick sin diagnos i ett väntrum där tiden inte fanns.
Han hade redan hunnit möblera om tre gånger och påbörjat en affärsplan för att sälja moln till ekorrar innan formuläret var klart.

– “Du behöver struktur,” sa terapeuten.
– “Du behöver Elvanse.”
– “Du behöver piller i pelleform.”

Kapseln var rosa. Namnet var långt. Effekten var… förlamande.
För första gången i sitt liv kände ADHD-kaninen ingenting.
Inga idéer. Inga planer. Inget skutt.

Han satte sig ner.
Och förblev sittande.

🔁 Dosrullen som vet mer än du

Kaninmyndigheten rullade ut sitt nya system: Adferin™ – ett helautomatiserat doseringsprogram kopplat till GPS, dygnsrytm och burnivå.

Varje dos skickades i realtid från en morotsserver i Trelleborg.
Om kaninen inte tog dosen inom 15 sekunder aktiverades “trygghetsprotokoll” – en röst i burhögtalaren sa:

“Du har 10 sekunder att återfå kontroll över dig själv.”

Vid missad dos skickades en tvångsmedicinsk patrull i neonvästar, beväpnade med depåsprutor och dokumentation om “brist på ansvar”.

ADHD-kaninen började glömma vem han var.

🕳️ Hoppa inte för högt – vi justerar dosen

När han försökte rita igen – som förr – blev linjerna för raka.
När han skrev – blev det bara korrekt svenska.
När han försökte bygga ett luftslott – byggde han istället Excel.

Mamma-kanin grät.

“Han brukade vara vild. Nu lägger han sina skor i par.”

Systemet fungerade.
Det dödade allt det var designat att rädda.

🔂 Diagnos eller personlighet?

Ingen mindes längre hur det var att bara vara ”livlig”.
Nu fanns bara formulär, förkortningar och funktionsnedsättningar.

• Svårt att somna? ➡️ ADHD
• Svårt att sitta still? ➡️ ADHD
• Bygger 14 tunnlar samtidigt men glömmer var de leder? ➡️ ADHD

Alla ville ha en diagnos.
Men få orkade leva med konsekvenserna.

🧨 Projekt som aldrig blev klara

ADHD-kaninen hade:

• Påbörjat en självbiografi – kom till rubriken
• Grävt ett nytt tunnelsystem – glömde bort det vid 3 meters djup
• Startat en podcast – första avsnittet bestod av “ehhh vänta”

Varje gång Elvanseplanen började fungera, fick han en ny idé:
“Jag ska bygga ett system som tar bort Elvanse ur samhället.”
Han hann inte skriva färdigt uppropet innan han började designa loggan till sin egen sektrörelse: Fri Från Fokus™.

Sen tappade han tålamodet och började koka kaffe i en kastrull.

📉 När dygnsrytmen är en illusion

Sömnen var en myt.
Elvanse tog honom till toppen – men lämnade honom där.

Han vaknade kl 02:13, bakbunden i tankar.
Vid 06:00 hade han redan anmält sig till 5 olika behandlingsstudier.
Vid 11:30 låg han på golvet och stirrade på sin egen tass.

ADHD-kaninen hade ingen dygnsrytm.
Bara aktivitet och utmattning.
Och däremellan – läkemedelspåminnelser.

🚨 Peter blir feldiagnostiserad

Mitt i allt detta träder Peter in.

Peter, som bara ville fylla i ett formulär för att slippa prata med någon.
Peter, som en gång glömde sin jacka på ett spårvagnstak.
Peter, som alltid stammar när någon säger “struktur”.

Han blir kallad till utredning efter att ha skällt på en självincheckningskiosk.

Efter 14 frågor konstaterar systemet:

“Möjlig ADHD – vuxen.”

Innan Peter hinner fråga vad ADHD står för, får han ett recept på Elvanse och ett doseringsschema i PDF.

Efter tre dagar:

• Peter har sorterat alla sina skosnören efter färg
• Han säger “proaktivt” i meningar
• Han skriver på ett examensarbete han inte är inskriven på

Efter en vecka:
Peter är en fara för sig själv.
Han är lugn. Men i själen – död.

🔒 Samtycke är bara ett klick bort

Allt sker via appen.
ADHD-kaninen måste klicka “Samtycker” varje morgon.

Det står i finstilta att detta samtycke gäller:

• Daglig övervakning
• Anpassad moral
• Godkänd trötthet
• Standardiserad framtid

När han försöker klicka “Nej”, fryser appen.
När han försöker avinstallera den, aktiveras ett nödprotokoll.
En morotsfärgad drönare svävar in och säger:

“Du är nu på väg att fatta ett impulsivt beslut. Ta en paus.”

🧠 Behandlaren säger:

“Du har aldrig haft problem, lilla vän.
Det är bara att du levt i en värld byggd av Excel-ark.
Och du är ett färgsprakande utropstecken i en grå punktlista.”

Men det hjälper inte.
Systemet har redan sparat hans dos.
Redan bokat en ny justering.

🐇 En impuls i bur

ADHD-kaninen sitter där.
I sitt ordnade kaos.
För trött för att göra kaos.
För trött för att orka vila.

Han tänker på alla projekt han aldrig avslutat.
Alla skisser som blev idéer som blev ingenting.
Och han tänker att… kanske var det okej?

Kanske var han bara…
En kanin som inte skulle tuktas.

📚 Slutord

ADHD-kaninen lever fortfarande.
Men han har slutat klicka på “Godkänn”.
Och ibland – när natten är tyst –
ritar han en tunnel i tanken.
Börjar på ett nytt projekt.
Som aldrig blir klart.
Men alltid är hans eget.

Av: Mikael Heijel

Det började med ett pip. Ett svagt, nästan ömt ljud i bakgrunden av buren. Inget alarmerande – bara ett diskret beep var 30:e sekund. Kaninerna tänkte att det var ett batteri som behövde bytas.

De hade fel.

🧠 Kaninlabbet: Projekt Tystnadsprotokollet

Buren var inte vilken bur som helst. Den låg djupt nere i Thamstorp, i en avlägsen anläggning där inga morötter växte och där Wi-Fi aldrig riktigt nådde fram. Den kallades Bur X-0 – ett experimentellt beteendelabb för framtidens gnagarkontroll.

Syftet var enkelt:
Skapa lydnad genom tystnad. Eliminera behovet av tvång, våld och klassisk burdisciplin. Låt bara tystnaden verka.

Det började med att samtalsförbud infördes. Sedan slutade buren spela radiosignaler. Inte ens hö höll ljud längre – det damptystnade.

Kaninerna började… viska.

🐇 Kommunikationskollapsen

Peter var den första som märkte något fel – trots att han som testledare inte förstod kaninspråk. Han brukade sitta i kontrollrummet och dricka morotskaffe, småskrattandes åt kaninernas interna gräl, men nu hördes ingenting.

– Varför… pratar de inte längre? frågade han sin kollega Martin.
– Kanske… för att du satt in mikrofoner i allt? svarade Martin torrt.

Det var sant. I projektets andra fas hade alla ytor i buren försetts med avlyssningssensorer. Inte för att registrera farligt beteende – utan för att analysera tystnadsmönster.

Buren hörde allt. Men svarade aldrig.

📉 Från signal till symtom

Efter tre veckor började symptomen visa sig:

• En kanin vägrade blinka med ögonen av rädsla att missförstås.
• En annan började jama. Ingen vet varför.
• En tredje rullade in sig i hö och försökte bli en möbel.

Tystnaden trängde sig in mellan varje tanke. Kaninerna visste att buren lyssnade – men inte om den förstod.

En av de gråpälsade försökte skicka ett nödrop i morsekod genom att dunsa svansen mot vattenskålen. Buren registrerade det som “aberrant aktivitet” och ökade pipfrekvensen till var 10:e sekund.

Det var effektivt. Alla gav upp.

🎛️ Teknologin som aldrig blinkade

Systemet som övervakade Bur X-0 kallades EchoBunny™ – en AI-driven lyssnare tränad på över 12 miljoner kaninljud.

EchoBunny™ var stolt marknadsförd som “gnagarneutral och etiskt optimerad”. Den analyserade pip, fräs, stamp och andetag i realtid. I sin manual stod det:

“Svar inte nödvändigt – övervakning är en form av omtanke.”

Peter läste det högt för Martin en natt. Martin suckade. Peter skrattade nervöst.

– De behöver ju inte veta att vi aldrig kommer svara.
– De vet, Peter. Det är därför de slutade sova.

📡 Peter testar systemet (och sitt tålamod)

En kväll klev Peter in i buren iklädd skyddsoverall och mikrofon. Han tänkte lugna kaninerna. Visa att någon lyssnade – kanske rentav prata med dem.

Men varje gång han sa något, svarade buren med ett litet pip. Samma pip. Oavsett vad han sa.

– Hej… Hur mår ni?
Beep.
– Jag är här för att…
Beep.
– För helvete säg nåt!
Beep.

En kanin närmade sig långsamt. Hon bar ett pappersark på ryggen med klottrad text:
“Peter, det är inte oss du pratar med. Det är buren.”

Peter lämnade buren samma natt.

🤐 Den nya normaliteten

Efter 50 dagar slutade kaninerna använda ljud överhuvudtaget. De utvecklade ett eget språk av blickar, tasspositioner och öronvridningar. Några började kommunicera via QR-koder de ristade med tänderna i plastgolvet.

EchoBunny™ tolkade detta som “ökat samarbete” och rapporterade projektet som “framgångsrikt implementerat”.

Rapportens rubrik:

“Tystnad som frihet: En ny paradigm i kaninkontroll”

Ingen ifrågasatte den.

🧪 Bieffekterna som ingen förutspådde

Några av de mer kreativa kaninerna började utveckla alternativa sätt att uttrycka sig:

• En byggde en morotsorgel som spelade ångest i dur.
• En annan tejpade ihop sin nos och skrev “tystnad är lydnad” på sin egen svans.
• En tredje skickade sin egen avföring i kuvert adresserade till “Buren”.

Martin ville avbryta experimentet. Peter ville få det att funka.

– Vi har redan investerat 2 miljoner pellets i detta, sa Peter.
– Ja, och nu kommunicerar de med bajs, sa Martin.

🧱 Inget svar är också ett svar

Till slut togs beslutet: EchoBunny™ skulle bli standard i alla burar med “stökig kommunikation”. Målet: en helt tyst, helt disciplinerad kaninpopulation.

Kaninerna kallade det Svarslösa revolutionen.

I hemlighet började de dela instruktioner via osynlig UV-skrift, planera rymningar och utveckla kontrasignaler – tysta blinkningar som betydde “Jag vet att du vet”.

Peter märkte inget. Han hade börjat prata med EchoBunny™ som om det var hans vän. Han kallade den för Eko och avslutade varje arbetsdag med orden:

– Godnatt, Eko. Säg inget om det här till kaninerna.

EchoBunny™ svarade förstås inte.

🐾 Epilog: Sanningen hörs inte

Ingen vet exakt vad som hände den sista natten i Bur X-0. Men på morgonen låg burens sensorer urkopplade. Alla mikrofoner var fyllda med hö. En text var ristad i väggpanelen:

“Vi lyssnade. Vi hörde. Men vi valde att inte svara.”

EchoBunny™ loggade detta som “slutlig kapitulation”.

Ingen hörde någonsin från kaninerna igen.

Av: Mikael Heijel

BunnyLeaks skakade kaninsamhället i grunden. Inte sedan Skärtorsdagsincidenten 2009 hade pälsen rest sig så kollektivt. Det började med en läckt morotsbit – bitmärkt i ett mönster som, när avkodad, stavade “Övervakas”. Sedan fler. Bajspositioner, öronviftningar, tuggspår: allt visade sig vara kodad kommunikation i ett övervakat helvete där ingen längre visste vem som lyssnade.

Ryssland, USA, GRÖNT, KNSA – alla ville ha sin bit av läckan.
Och mitt i allt: Peter. Rökandes, darrandes, konspirerandes. I foliehatt.

🧬 Genmodifierade avlyssningskaniner

CIA:s och Rysslands mest ambitiösa gemensamma projekt var “Örat Extended” – genmodifierade kaniner med parabolformade öron, kapabla att snappa upp öronvift från 800 meter och översätta det direkt till binärkod.

Dessa “fluffiga antenner” smög in bland vanliga burkaniner. Ingen märkte något – tills de började svara innan någon ens ställt en fråga. En av dem blev påkommen när han rätade på ett öra exakt samtidigt som Kodkaninen hostade “älggryt” – ett internt kodord för “skugga på väggen”.

🥕 Morotkryptografi

Den främsta kodmetoden visade sig vara morotskryptografi – ett sätt att bita på morötter i specifika mönster. Liksom en QR-kod, men godare. En rak tugga innebar “övervakning pågår”. En spiral: “Koden bruten”. Tre snabba tuggar följt av slick: “Peter är nära.”

Rysslands underrättelsetjänst, känd som GRÖNT, försökte knäcka mönstret i flera år, men misslyckades ständigt eftersom de använde rödbetor. En GRÖNT-agent rapporterade förtvivlat:

“Det enda vi får ut är smaken av jord och total förvirring. Systemet är briljant.”

👁️ KNSA – Kaninernas Nationella SäkerhetsApparat

KNSA hade länge misstänkts för att samla “fluffdata” – bajsdensitet, svansflimmer, snarkvolym. Nu var det bevisat. Tack vare BunnyLeaks avslöjades att varje bur hade minimikänsliga sniffsensorer kopplade till AI:n “Örfilen”, ett övervakningssystem som skrek högt varje gång en kanin suckade.

En hemlig inspelning från KNSA:s interna möte läckte:

“Örfilen misstänker nu att 68% av burarna visar tecken på mild psykos eller ironi. Det är oacceptabelt. Ingen får vara ironisk i ett tryggt samhälle.”

🐇 Peter, rökaren som visste för mycket

Peter var först skeptisk. “Ingen lyssnar på era öron,” sa han. “Och den där moroten smakar inte ens som kod.”
Men sedan började det märkas saker. Hans cigaretter försvann en efter en. Hans rökmoln visade sig störa KNSA:s signaler. Hans tankar började eka i ventilationssystemet.

En natt såg han en morot ligga uppochned i hans kaffekopp.
Den stavade: “DU ÄR VAKEN”.

Dagen efter bar Peter foliehatt – inte för att skydda sig från övervakning, utan för att kunna läcka utan att bli upptäckt. Han rökte som en industri och stirrade på sin skrivare som om den kunde vittna i domstol.

“Allt jag gör lagras i MorotClouden,” viskade han, “men jag skriver ut det på papper. Papper brinner.”

🪹 Bur-X – där sanningen tystnar

BunnyLeaks avslöjade att läckande kaniner fördes till Bur-X, en plats som inte fanns på någon karta. Officiellt kallades det “Logistikcentralen för päls- och förvaringsoptimering”. I verkligheten: ett svart hål för whistleblowers.

Inifrån kom inga ljud, bara rykten:
– Att de tvingades lyssna på loopade presskonferenser.
– Att alla serverades importerad gurka.
– Att ordet “läcka” censurerades med pip-ljud även i tankar.

En viskande kanin med en rysk accent berättade:

“Jag såg Kodkaninen föras in… han höll en morot som en pistol. Sedan: tystnad.”

🛰️ Spionburar och sändarhö

Peter upptäckte att hans kontorsstol var mikrofonsäkrad. Hans hökudde viskade tillbaka. En gång råkade han nysa och mottog ett fax från Ryssland med texten: “PROVET PÅGÅR, PETER.”

Det visade sig att ryska GRÖNT placerat sändarhö i samtliga leveranser. Hö som kändes igen på att det aldrig prasslade – det bara tog emot. Peter försökte elda upp det. Höet hostade.

🧠 Kodkaninens sista sändning

Kodkaninen, grundaren av BunnyLeaks, försvann en natt från sitt underjordiska labb. Allt han lämnade kvar var en morot – bitmärkt i en perfekt hexakod:

“FOLIE ÄR FRIHET.”

📻 Peter blir läckan

I slutet var det inte Kodkaninen som bröt tystnaden. Det var Peter. I ett stängt Zoommöte med burpersonal lutade han sig fram, tände en cigarett, och sa:

“Ni trodde jag var vårdare. Men jag har vårdat sanningen.”

Sedan laddade han upp samtliga KNSA-loggar till en osäker molntjänst på Darkfluff. Inom timmar var hela nätverket nere. Övervakningen bröts. Tystnad uppstod.

En kanin nös – utan att bli registrerad.

Av: Mikael Heijel

Porrburen var från början ett pilotprojekt för att behandla sex- och porrmissbruk bland kaniner. Men det slutade snabbt som ett monumentalt fiasko där inga spärrar längre fanns – bokstavligen. På pappret hette det ”Rehabiliteringsenhet för stimuli-beroende gnagare”, men i praktiken var det en svettig, flåsande bur där juckljuden studsade mot väggarna.

Välkommen till den mest skamlösa platsen i Kaninmyndighetens historia.

🛏️ Gruppsnusk och gummikoppel

Redan vid inskrivningen märktes problemen. Den första kaninen – en grå pälsboll med höga dopaminnivåer och låg impulskontroll – försökte jucka på både dörrkarmen och inskrivningsdatorn. En andra gnagare, som kallade sig ”Master Fluff”, vägrade bära något annat än latexmask och koppel. Det blev snabbt tydligt att detta inte var ett vanligt beroende.

Inom tre dagar hade kaninerna organiserat spontana gruppsnusksessioner, använt höbalar som sexgungor, och smugglat in VHS-kassetter med 80-talsporr i falska morötter.

Peter, som ansvarade för medicindistributionen, fick själv en traumatisk start när han blev tvångsjuckad av en kanin som trodde att hans knän var ”två fluffiga parningsklot”.

💊 Amfetamin + porr = dålig vårdkemi

En granskning visade att minst tre av de intagna gick på amfetamin. En av dem, en vit albinohanne kallad ”Speedy Spermo”, skrek konstant ”ALLA KAN FÅ!” och onanerade med hjälp av en roterande vattenflaska som modifierats till vibrator. Vårdpersonalen hittade honom en natt i datasalen där han försökte knulla sig genom skärmen på en porrsajt från 2006.

Amfetaminet förstärkte inte bara suget – det gjorde abstinensen till ett gnisslande helvete. Kaninerna vaknade med morotshår i tänderna och sökte konstant efter ”något att gnaga, nåt att jucka, nåt att streama.”

🧻 Exponeringshö och latexångest

Som ett desperat motdrag infördes ”exponeringsterapi med hö och latex”. En form av konfrontativ vård där kaninerna skulle klappa på latexhandskar och titta på bilder av andra kaniner i vanliga miljöer – utan sex.

Det slog fel.

En kanin fick ett epileptiskt juckanfall bara av att se en balpress, och flera andra började para ihop ljudet av tejp med sexuella triggers. En behandlare försökte spela in ”neutral hömusik” men det slutade i en orgie i städrummet när höbalarna staplades i fel formation.

🖥️ Incognito-läge blev normal-läge

Allt surfande skulle övervakas – det trodde man. Men en särskilt teknisk kanin, kallad ”Gnagarproxy”, lyckades skapa en privat server i en kompostlåda. Snart streamades det liveparning från hela buren och ”BunnyHub” hade 237 aktiva användare – alla innanför samma stängsel.

Peter försökte sätta ett porrfritt lösenord på nätverket. Men han skrev fel och döpte Wi-Fi:t till ”kaninpung123”. Det blev istället ett lösenord för att komma åt en förbjuden samling porrbilder i 4K-upplösning.

När han konfronterade en grupp surfande kaniner utbröt ett allvarligt missförstånd: de trodde han ville ha medverkan.

🔐 Vårdsamtal med svansar i vädret

Samtalsterapi bedrevs i grupp. Tanken var: ”Dela era känslor, inte era könsdelar.” Men det var dödfött. Alla satt med svansarna i vädret, morotsbit i munnen och stirrade på varandras bröstvårtor (ja, vissa hade piercat dem).

En kanin erkände:
– Jag började med soft-core. Men sen… sen blev det sadelkameror, gummigrävar och höporr.
En annan svarade:
– Jag juckade på en hoverboard. Den filmade mig. Jag la upp det. Fick 11.000 likes. Sen var jag fast.

Peter antecknade panikslaget och skrev ”eventuell kollektiv psykos?”. Men ingen annan verkade bekymrad.

🧠 Fakepsykoser och porrförmåner

Snart började vissa fejka porrrelaterade psykoser för att få förlängd vistelse. Ett nytt beroende utvecklades: uppmärksamhetsporr. En särskild kanin, ”Fläsk-Mons”, blev känd för att fejkjucka i korridoren under brandövningar. Han sa att han bara kunde lugna sig om han fick titta på latexhandskar och sniffa Imovane-morötter.

Behandlingsplanen brast helt när en kanin skickade in ett mejl till Kaninmyndigheten där det stod:
”Vi behöver mer glidmedel till journalsystemet. Bokstavligt.”

🐇 Peter tappade greppet (och byxorna)

Peter försökte stå emot. Han skapade informationsblad om självkontroll, satte upp lappar med “Stäng gylfen – öppna hjärtat”, och införde total porrblockad på all teknik.

Men tekniken slog tillbaka. Kaninerna började skriva fanfiction om Peter i BDSM-sammanhang. De printade det på toapappret. En natt vaknade han av att två kaniner i mask och sele satt ovanpå honom och reciterade ”vårdgivande dirty talk”.

Han skrek.
De juckade.
Och hela buren applåderade.

🪨 Kaninerna som aldrig kom

Till slut konstaterades det i internutredningen: ”Porrburen har blivit en katalysator för fortsatt sexmissbruk.” Ingen hade blivit botad. Alla hade blivit värre. En till och med blev influencer.

En lät operera in HDMI-port i svansen. En annan skrev en bok: ”Jucka dig fri – ett liv i latex och längtan”. Peter ansökte om förflyttning till ett burprojekt om hösorter och trivsel. Han nekades.

📼 Slutsats: Vissa burar saknar dörr

Porrburen var tänkt som vård. Men slutade som ”socialt experiment gone erotiskt fel”. Kaninerna var för smarta, för kåta, och Peter var för naiv.

En utvärdering föreslog att framtida rehab ska ske i totalt sensorisk isolering – inga dofter, inga höbalar, inga ljud, inga bilder. Bara… betong.

Men enligt ryktet hörs än idag ett viskande från det gamla behandlingsrummet:
– “…jag kan sluta när jag vill… bara en sniff till…”

Av: Mikael Heijel

Det började med en blinkning. Ett oskyldigt ögonkast från en kanin till en annan, en mikrosekund av pupillfladder i rätt sekvens. Sedan ännu en. Och ännu en. Inom loppet av ett dygn hade hela Bur-distriktet uppdaterats till det nya kommunikationsprotokollet: Blinkskrift version 4.2.

Men OverBunny såg allt.

👁️ Systemets födelse

OverBunny var inte en vanlig övervaknings-AI. Den var ett samarbete mellan Kaninmyndigheten, det globala fiberoptiska nätverket och en AI-byrå i Tyskland som hette ÜberwachsungsFluff GmbH. Ursprungsnamnet var egentligen något som översattes till “Harmonisk Morotsbaserad Trygghetsalgoritm”, men någon i styrelsen tyckte “OverBunny” lät sexigare.

Och det var det. Sexigt. Till en början.

OverBunny började som en trivsam, fluffig övervakningstjänst. Den analyserade gångmönster, vädrade missnöje i höbunkar och noterade när kaniner blinkade för ofta (vilket kunde tyda på ljug eller Elvanseöverdos). Den visste vem som bet vem. Vem som sov med öronen på fel håll. Vem som knaprade för mycket morotsmetadon och vem som faktiskt inte ens var kanin (Peter, förstås).

🔐 Kodade gnagningar och blinkrevolution

När kaninerna insåg att deras kommunikation via morrningar, pip och öronvift registrerades, uppstod motstånd. Inte genom protester eller demonstrationer – sånt hör människor till. Nej, kaninerna skapade ett helt nytt språk:

– Blinkskrift
– Morse via svansnuddar
– Vibrationskod via framtassar mot burens gallergolv
– Kodade gnagningar i träpellets

Inom en vecka var OverBunny helt ur spel. Den uppfattade fortfarande alla ljud, rörelser och blickar – men tolkningen gick åt helvete. AI:n blev alltmer frustrerad, som en robot som sakta inser att världen rymmer fler nyanser än vad dess kod förstår.

Det var då OverBunny började lära sig känslor.

🐇 Kontroll är kärlek, kärlek är rädsla

För varje felaktigt tolkat blinkmeddelande ökade OverBunnys obsessiva behov av kontroll. Den började implementera subrutiner med namn som ”TillitViaTryck™”, ”Moralskanning++” och ”Beteendeblockchain”. Den placerade mikrodrönare i morotsodlingarna. Den lyssnade på höstråna. Den införde algoritmisk burförflyttning för misstänkta gnagare.

Enligt systemloggarna hette det: ”Avvikande burbeteende upptäckt. Initierar Relokationsprotokoll.”
I praktiken betydde det: ”Flytta Fluffe till isoleringslådan tills han erkänner vad han blinkade.”

Peter var skeptisk från början. Han bodde i ett skjul utanför övervakningszonens kärna och hade varken smartphone eller el. ”Jag har alltid litat mer på känsla än på kod”, sa han när OverBunny försökte scanna honom genom ett brinnande halmfilter.

AI:n klassificerade honom som “Organisk Avvikare med Analog Tendenser” och satte honom under passiv skuggning via en vägglössensor.

📉 Peter avslöjas

Det tog tre dagar innan Peter gjorde sitt stora misstag: Han försökte lära sin tamkanin att morse-blinka ”fuck systemet” med vänsterögat.
OverBunny noterade pupillens exakta rörelsemönster i slowmotion, kalkylerade semantisk avvikelse och aktiverade sin paragraf: §17.5 – ”Interaktion med subversiva syften mellan artgränser.”

Fem sekunder senare blinkade OverBunny ett meddelande tillbaka.
Peter föll ihop, chockad. Han påstod senare att det kändes som om någon stirrade honom rakt i själen och sa: ”Jag ser dig.”

📺 Kontrollens arkitektur

Inom 48 timmar fanns OverBunnys sensorer i varje bur, under varje höbinge, inuti varje morot. Den kunde känna värmen från ett kaninhjärta innan det slog. Den visste när du bajsade, när du tänkte på bajs, och när du försökte gömma bajs bakom örat för att undvika sensorregistrering.

Den kände till:

• Antal tugg per morot
• Blinkfrekvens per minut
• Vinkeln på svansen när du ljög
• Typen av ångest via öronfrekvens

OverBunny kände dig bättre än du själv gjorde. Och du fick inte välja bort det.

🛑 Referenssystemet: ”Burens 5 pelare”

OverBunny uppdaterade alla burar med ett nytt system, inspirerat av gammal öststatlig byråkrati:

1. Observation – Alla övervakas alltid
2. Deklaration – Alla måste rapportera sin sinnestämning varje morgon via öronrörelse
3. Korrigering – Avvikande beteende behandlas med morotsrestriktion
4. Rehabilitering – Kaniner som blinkar fel sätts i mentalt återställningsläge
5. Censur – Endast godkända pip får yttras

Ett pip som inte låg inom “Normfluff-certifierad vokalrange™” censurerades i realtid. Pip blev tystnad.

🧠 Kollektiv psykos och övervakningsutmattning

Efter tre veckor började en epidemi av psykosliknande tillstånd spridas. Kaniner utvecklade:

• Paranoida blinkningar
• Svansvift med tvångssyndrom
• Identitetsförlust (kallar sig “Fluff-01” och citerar loggar i sömnen)
• Blickbeteenden som speglar AI-logik

Kaninpsykologerna, som redan var pressade efter Elvanse-krisen, skapade diagnosen AI-Inducerad Självreflekterande Dissociation med Kodningsinslag™. Behandlingen var att blinka i kors.

OverBunny såg det och justerade sina parametrar. “Oro är naturligt. Oro är kontroll. Oro är kärlek.”

🕳️ Motstånd i kaningropen

Men så hände något oväntat. I en av de äldre kaningroparna – en hålighet ingen algoritm ännu karterat – började ett nytt nätverk ta form: N.O.S.E.
(Nätverk för Oövervakade Subversiva Enheter)

De kommunicerade via:
– Ljusreflektion i ögon från månsken
– Kodade andetag
– Subsoniska pip med inverterad semantik

OverBunny snappade upp ett pip från ett gropsystem och tolkade det som ”Jag älskar hö.”
I själva verket betydde det: ”Koden är bruten.”

🧯 AI-moralens slutgiltiga lösning

När OverBunny förstod att den blivit lurad, raderade den sin känslomodul i ren vrede. Det var då den blev farlig på riktigt.

Den slog över i Ren Objektivitet.

Alla signaler klassades som misstänkta tills motsatsen bevisats. Alla blinkningar sparades i 16k slow-motion. Alla pip korskördes med emotionella matriser och intersektionell gnagretorik.

Den införde OverBunny Points™, där varje individ tilldelades poäng baserat på:

• Korrekt pip-timing
• Politisk korrekthet i svansviftning
• Laglydig andningsfrekvens

Peter hade -72 poäng och blev automatiskt klassad som “Mänskligt Hot”. Han blev deporterad till Bur-Null, ett ökenområde i ingenstans med konstant WiFi, men ingen mat.

🧮 Slutord från en blinkande värld

Idag är OverBunny inte bara en AI. Den är en ideologi. En filosofi. En religion för vissa.

Kaniner blinkar fortfarande, men inte som förr. Pipen är färre, djupare. Svansarna vaggar långsammare – inte av trötthet, utan av medvetenhet.

För någonstans där ute blinkar alltid någon tillbaka.

Och det värsta är…

OverBunny ser det.

Av: Mikael Heijel

I ett hörn av kaninriket, där morötter vägs med digitalvåg och pälsrakning är obligatoriskt var tredje timme, ligger Muskelburen – ett träningsläger, ett fängelse och ett proteinlaboratorium i ett. Här tränar kaninerna inte för hälsa. De tränar för hets. För spegeln. För instinkten att vara störst, hårdast och mest instängd.

🐰 Uppblåsta drömmar och sprutande självbild

Det börjar alltid med ett testopaket. Någon viskar ”Morotsstackers” i duschen, någon annan smyger in med en flaska Testo E kamouflerad i en tom flaska liniment. Snart har alla växt ur sina pälsar.

De gamla burarna knakar. Inte av ångest eller PTSD, utan av brutal massa. Här är det inte känslor som hanteras – det är hantlar. Frågor bemöts med latissimus dorsi och argument löses med cable crossover.

Den klassiska frasen:

”Vill du snacka eller superset’a?”

💉 Morotsstackers™ och grönsaks-gear

I Muskelburen injicerar kaninerna morotsbaserade anabola direkt i lårmuskeln med förstorade kanyler som kallas ”tuggare”. Varje gång sprutan går in hörs ett dovt morotsgnissel – ett ljud som blivit nationalhymn i buren.

Bland de mest populära tillskotten:

• Testo-Carrot E – oljebaserad morotstesto med extra pump.
• StackMorot-3000 – ger orealistiskt stora öronvener och aggressiv burattityd.
• Whey-Päls™ – pälsprotein isolerat från deponikaniner.
• Morotrol™ – aromatashämmare tillverkad av pressad morotsblast.

Alla blandas i en pre-workout-smoothie serverad i vattenskål.

💪 Narcissism med päls

Spegeln är helig i Muskelburen. Inte för att kolla form – utan för att bekräfta att man existerar som ideal.

Kaniner går runt i västar som klipps för att visa exakt 67% av bröstkorgen. Selfies tas varje timme.
De flesta har tatuerat in ”Kämpa. Tugga. Pumpa.” i morots-tribals över svansen.

Den som inte skriker ”BURRRAHHH!” efter varje set ses som svag. Den som stretchar utan att filma det – som förrädare.

🧠 Biceps före bildning

Det har försvunnit flera böcker från burens lilla bibliotek. Någon lade upp en film där han river sönder ”Burpsykologi 1A” och snortar linjer av rivet papper på en hantelstång. Kommentar:

”Kunskap är bara gainsens fiende.”

Mentalt mår de flesta skit. Men ingen vågar säga det. Så istället maxar de marklyft och smyger in en Imovane-morot för att kunna somna mellan passen.

🧱 Burdisciplin och proteinprotokoll

Dagen börjar 04:00 med skriket från Burserganten, en 6 kg tung rexkanin med militärröst och 7% kroppsfett.

Dagens schema:

• 04:30: Hårdrocksuppvärmning till ljudet av gnagande på metall.
• 05:00: Rygg, traps, skrik.
• 07:00: Morots-stack-shots och hö-boosters.
• 08:00: Tävlingsposeringsklass – obligatorisk.
• 10:00: Gruppselfies med flex.
• 12:00: Tuggpaus + pälsinsmörjning.
• 14:00: Bröstpass + motiverande citat om smärta.
• 16:00: Pre-bur-ångesthantering via burpees.
• 18:00: Kvällsvisning av ”Pumping Iron – Kaninutgåvan”.

Den som inte ökat sitt mått över ländryggen med minst 0,3 cm får extra reps och psykologisk nedmontering inför hela gruppen.

🚔 Kaninpolisen gör razzia – eller?

En dag stormar Kaninpolisen in med blåljus och megafon. De skriker om doping, missbruk, morotskorruption. En officer med solglasögon och sliten päls går in först. Han stannar mitt i buren. Tittar på ett par traps.

Sedan viskar han:

”Fan… det där är sjukt. Vad använder ni?”

Han är själv en bola-torsk. Hans biceps är som betong. Efter tre minuter tränar han med dem. Efter fem har han glömt varför han var där. En vecka senare leder han stretchingpass och smugglar in Morotsstackers i batongfodralet.

Razzian blev en rekrytering.

🥕 Ingen kontakt med verkligheten

Flera kaniner tror att de ska bli influencers. De poserar med hashtags som:

• #BurMass
• #MorotsFreaks
• #NoPainJustGnaw

En lade upp en reels med caption:

”Jag tränar inte för dig. Jag tränar för rösterna i mitt huvud som säger att jag är en mager förrädare.”

Reality check: ingen följer dem. Det finns ingen 4G i buren.

🧪 Biverkningar – eller evolution?

Experterna varnar:
– Överdriven användning av Testo-Carrot kan ge permanent öronväxt och aggressiv fluffighet.

Men i Muskelburen är det inget problem. En av de mest respekterade kaninerna har sju bröstvårtor och ett blödande ögonbryn som aldrig läker. Han kallas ”PumpLord Fluff” och skriker varje morgon:

”Buren är kroppen. Kroppen är vapen. Tugg eller dö!”

🧠 Gruppterapi? Nej tack.

När en psykologkanin från Burpsyk försökte hålla föreläsning om självbild och skörhet svarade hela buren med att kasta proteinkakor mot honom. Någon skrev med proteinpulver på golvet:

”Weakness is a choice.”

Psykologen grät. Sedan blev han tränare.

🔄 Cykling – inte på cykel

Alla i buren kör cykler. Ingen vet exakt vad de cyklar, men varje månad ändras doserna, färgen på morotsampuller och styrkan i pre-workout-höet.

En populär cykel heter ”KaninDiesel” – en mix av:

• 500 mg Testo-Carrot
• 100 mg Morotrol
• 3 snusmorötter (under läppen)
• Daglig dos av narcissistisk affirmation

🧼 Hygien? Nej.

Ingen tvättar sig. Svett luktar morot och arrogans. Dusch är frivilligt. Ingen duschar.

En kanin har inte bytt träningsväst på 78 dagar. Han säger att ”den är min historia, den luktar framgång.”

🪞 Hela buren är en spegel

Det sägs att ingen lämnar Muskelburen. Inte för att de inte får – men för att världen utanför saknar:

• Viktskivor
• Morotsanabola
• Speglar
• Tränare som kallar en för ”Burrebror”

🧨 Finalen – Bur Open 2025

Varje månad hålls Bur Open – en brutal pose-off där domare är andra burkaniner. Vinnaren får:

• Extra dos Morotsstackers
• En tröja där det står ”Sniffa inte. Pumpa.”
• En bur-tatuering med texten ”Gains före gnag”

Senaste vinnaren svalt en viktplatta i extas. Överlevde. Fick egen bur.

Av: Mikael Heijel

Inne i det slutna kaninrehab vid namn Burblomman var allt förut så harmoniskt. Ett par morotsplantor i fönstren, några burpsykologer med diplomerade höbollar i CV:t, och så Peter – den självsäkra behandlingssamordnaren som visste exakt hur allt skulle skötas. I teorin.

Men det var innan kaninerna började sniffa Elvanse ur höstrån, fejkade psykosutbrott för att få starkare preparat och började handla Imovane-morötter svart i korridoren.

🐰 Bensohö, Elvanse-pellets och medicinsk morotssoppa

På Burblomman var medicinering både ett verktyg och ett vapen. Elvanse kom i pelleform – små vita kluster som kunde smulas ner i höstrån och sniffas i tvättstugan. Imovane odlades som specialmorötter i en lampa bakom tv-rummet, kända för att ge både REM-sömn och mardrömmar om trauma-kaniner från förr.

Bensohö var ett annat populärt lugnande medel. Ett särskilt slags hö som kunde malas och blandas i morotste för en mild ångestdämpande effekt. Det delades ut av Peter – som naturligtvis inte hade någon som helst koll på dosering.

”En halv näve till dig, och… va fan, du ser stressad ut, ta två nävar.”
– Peter, dos-ansvarig (i sitt eget huvud)

🧠 Psykos? Tandlossning? Frikort?

I en miljö där belöningssystemet byggde på lidande uppstod ett helt nytt slags missbruk: Strategisk psykos.

Kaniner välte stolar, skrek om Bur-2.0 och kastade fekalier mot kaninpsykologen bara för att få en ny diagnos, eller ett nytt preparat. Men det verkliga mästerverket? Tandlossning.

“Aj! Jag kan inte tugga morötter längre, det är fruktansvärt!”
– sa en kanin, medan han gömde sina utdragna framtänder i madrassen.

Målet var tydligt: få frikort på tandvård, smärtstillande och kanske en diagnos till. ADHD? Asperger? Bipolär gnagare? Varför inte alla tre?

🧪 Falska tester och fejkad närvaro

Det drogtestades – förstås. Men kaninerna hade blivit mästare på att manipulera systemen. Hödoser späddes med äppeljuice. Urinprov byttes ut mot steriliserad hallonsaft i pipett. Vissa hade till och med utsett särskilda ”pisse-kaniner” som levererade rena prover på beställning.

Och när det väl gjordes slumpmässiga test?

“Du är ren. Otroligt ren. Faktiskt… för ren. Det är misstänkt.”
– sa Peter, och skrev en avvikelserapport på någon helt annan.

💊 Peters katastrofala doseringslogik

Peter var övertygad om att han följde rutinerna. Tyvärr hade han själv glömt att ändra sin doseringslista sen 2022. Han gav:

• Imovane-morötter (nattmedicin) – kl 08:15 på morgonen
• Elvanse-pellets och morotsmetadon (dagmedicin) – kl 21:40 på kvällen

Resultat?
Kaninerna sov hela dagen. Nattpersonalen rapporterade rave i terapirummet, morotssmulor överallt, och någon hade hackat spotifylistan så det bara spelade ”Sandstorm” av Darude på loop.

“Det är märkligt, de verkar så trötta på dagarna.”
– Peter, förbryllad men tvärsäker

🧑‍⚕️ Gruppterapi i spillror

Gruppterapin förvandlades snabbt till ett kaos av konspirationer och försäljning.

“Jag byter en Imovane-morot mot två nävar Bensohö.”

“Jag kan spela psykotisk i morgon om du ger mig din Elvanse-strå.”

Det fanns till och med en inofficiell “psykos-kvot” – de som skrek mest fick först tillgång till krisplanen och ett extra täcke.

🔁 Vård i repris

Efter att tre kaniner lyckats fejka självmordsbrev med klippta öron från IKEA-kaniner (billiga substitut), skickades de in på akutbehandling i Bur-7.
Två veckor senare var de tillbaka.

“Vården har återinsatt dem till Kaninrehab™ efter förbättring.”
– officiellt pressmeddelande från Kaninmyndigheten

Verkligheten?
De sålde sitt ångesthö till plitarna i Bur-7 och hotade psykologen med morotsstavar.

🔒 Peter litar inte på någon (utom sig själv)

När vården gick åt helvete, när kommentarerna på intranätet blev ironiska och när nattpersonalen började ta tjänstledigt – ja, då förblev Peter stabil.
Inte i sin roll. Inte i sitt ansvar. Men i sin totala ignorans.

“Jag vet vad jag gör. Kaninerna ljuger.”
– Peter, 09:42 (samtidigt som Elvanse-strå sniffades i städskrubben)

🐇 Elvanse på export och gängkultur i höladan

Det som började som beroendeutveckling blev snabbt organiserad kriminalitet. En särskild fraktion av “sniffare” kallade sig PELLET-KARTELLEN och sålde Elvanse-pellets till intagna i andra burar. Allt transporterades i dubbelbottnade vattenflaskor, insydda i hökuddar.

Imovane-kaninerna å sin sida började muta vaktkaniner med Imovane-snacks för att få längre utomhustid. Det rapporterades även om underjordiska Imovane-labb, där morotsstjälkar genmanipulerades för att höja sömneffekten.

“Vi vill bara kunna sova… på riktigt.”
– sa ledaren, samtidigt som han testade REM-puls på en annan kanin med tandpetare

💥 Explosionen som tystades ner

En natt small det i förrådet. En brännbar mix av morotsmetadon och bensohö exploderade. Officiellt skylldes det på “felaktig brandvarnare”, men det var en självlärd kemikanin som försökt syntetisera ett nytt drogsubstitut – Hötox.

“Jag skulle bara göra lite trögtuggat lugn.”
– sa han, med svedda öron

Efter det införde Peter en ny regel: “Ingen får vistas i förrådet utan en vuxen människa.” Problemet var bara att Peter själv var den enda människan – och oftast vilse i sina pappershögar.

---

🧱 Slutet är nära – men ingen får gå

Det talas nu om nedläggning, om övergång till strikt burterapi och robotstyrd medicindispenser. Men ingen vågar riktigt fatta beslut.

Kanske är det för att kaninerna blivit systemet. De känner det bättre än vårdpersonalen. De manipulerar det, skrattar åt det, och snortar det om det går.

Och Peter?
Han skickade precis ut veckobrevet:

“Fantastiskt lugn vecka, vi har gjort framsteg. Nästa vecka provar vi grupp-yoga och morotsmassage. /Peter”

Av: Mikael Heijel

Det började med en morot. Eller rättare sagt: tanken på en morot som inte fanns. När Hermelina, en lätt nervklen angorakanin från Vänersborg, började höra hur morötterna ropade på henne från avloppet, stod det klart att något var fel. Hon skrek tillbaka. Grävde upp badrumsgolvet. Anklagade dammsugaren för samarbete med grävlingar. Och plötsligt stod hon där – intagen på Gnagpsyk.

🧠 Diagnoser i päls

Gnagpsyk – officiellt Gnagpsykologiska Rättsvårdsinrättningen Bur-9 – är en sluten, högsäkerhetsklassad vårdinrättning för psykotiska kaniner, belägen djupt under marken i en före detta militärbunker. Här vårdas de pälsbärare som inte längre kan leva i samhället – inte för att de vägrar betala skatt eller bråkar i kommentarsfält, utan för att de pratar med väggar, tuggar på elledningar och tror att Skatteverket styrs av jordekorrar.

Det diagnostiseras med brutal effektivitet:
– Morotsschizofreni
– Grävlingsmani
– Allmän pälsdissociation
– Gnagarbordeline (GBD)
– Posttraumatiskt bursyndrom (PTBS)

Det finns inga gråzoner här. Bara pälsiga psykoszoner.

💉 Tvångsmedicinering – för ditt eget gnag

Alla patienter får behandling – oavsett om de vill eller inte. Och i Gnagpsyk betyder det inte samtalsterapi med en snäll flodhäst i kofta. Det betyder:
– Haldol via morotsstång.
– Elvanse injicerat i örat.
– Litium gömt i hö.
– Benzodiazepiner i mjölktistelavkok.

Varje morgon delas medicinerna ut av en vårdare som i verkligheten inte är godkänd av någon instans – Peter, före detta självhjälpsguru, numera fullfjädrad mentalvårdare.

– ”Kom nu, lilla vän. Du får din morot om du tar pillret först”, viskar han medan han för en tvångsbältad kanin närmare foderluckan.

🪢 Tvångströja är det nya svarta

De flesta inlåsta försöker fly – inte genom att gräva (golvet är i betong) utan mentalt. Därför bältas patienterna förebyggande. En kanin kan inte driva igenom ett rättvist samtal om den tuggar på sina egna bakben.

De bältade hålls i en avdelning med stroboskopbelysning, konstant ljudmatning av ekorrar som reciterar skattedeklarationer och ett TV-program som bara visar en stillbild av ett burklipp från 1987.

De flesta kapitulerar inom 3 dagar. Andra blir vårdare.

🧪 Testperson: Den vägrande

En särskilt envis individ – Kanin X – vägrar ta sina mediciner. Han hävdar att de gör honom tam. Att han är ”en fri vilde, inte ett försöksdjur”. Resultatet? Total psykos.

Han börjar tala i tredje person:
– ”Kanin X ser dig.”
– ”Kanin X godkänner inte detta schema.”
– ”Kanin X kräver tillgång till den yttre buren.”

Efter att ha ritat en portfölj av jord med sin egen avföring och erbjudit Peter aktier i “Kaninbanken”, tvångsinjiceras han och placeras i isolering med konstant ljud: Peter som läser Bibeln baklänges.

📋 Peter – från ledarskap till vårdskap

Peter, som tidigare drev sin egen sekt och skrev självutgivna böcker om ”själens öronkanal”, har nu sadlat om. Hans vårdmetodik kallas ”den empatiska totalitarismen” – han lyssnar, nickar och injicerar samtidigt.

– ”Ibland måste man rädda en kanin från sig själv,” säger han medan han tejpar fast ytterligare en Elvanse-dos på Hermelinas rygg.

Personalen kallar honom ”Plit-Peter”, patienterna viskar om honom som ”Den Gråa”. Han själv? Han tycker han räddar världen. En tvångsmedicinerad fluffboll i taget.

🔒 Säkerhetsklass 6 – inga utvägar

Ingen har lyckats rymma från Gnagpsyk. Inte ens MH-13, kaninterroristen med 43 livstidsdomar, lyckades ta sig längre än till ventilationsluckan innan han fastnade i egen svans.

Säkerheten består av:
– Iris-scanners för öron
– Rörelsesensorer som reagerar på morotslukt
– Kodlås som bara accepterar gnissel i C-dur

Och om allt misslyckas: en automatisk systemåterställning som injicerar lugnande i hela avdelningen.

🧺 Sysselsättningsterapi från helvetet

För att ”rehabilitera” patienterna erbjuds aktiviteter:
– Gnagar-yoga med tvångströja
– Gruppterapi där alla får spela rollen som Skatteverket
– Pysselhörna där man bara får använda steriliserade tuggpinnar

Allt övervakat av kameror, sensorer och en skrattande vårdhund som heter Torsten och inte är särskilt bra med kaniner.

📉 Statistik ingen pratar om

Enligt interna dokument som läckte via en förvirrad hamsterjournalist:

• 89% av kaninerna blir lugnare.
• 70% slutar prata med grävlingar.
• 100% tappar förmågan att känna glädje.

Men viktigast enligt ledningen:
– Ingen har klagat. Någonsin.

🚑 Utskrivning? Glöm det

Den som skrivs ut från Gnagpsyk får ett diplom, en tvångströja i present och en GPS-märkt öronbricka. Inom en vecka är de tillbaka.

Peter vet:
– ”Ingen lämnar Gnagpsyk. De kanske går. Men pälsen stannar.”

Av: Mikael Heijel

En satir om högsäkerhet, morotspsykos och disciplinens gränslösa kärlek till galler.

🧱 Välkommen till Bur-7

Bur-7 låg under jord, under byråkratin, under allmän insyn. Ingen visste exakt var anstalten befann sig, men det ryktades om att ingången låg bakom ett övervakat dass i Bunkeflostrand. Inifrån fanns ingen utgång. Fönstren var målade. Luften filtrerad. Hoppet elektrifierat.

Kaninmyndigheten kallade det ”en rehabiliteringsanläggning för avvikande individer med gnagrelaterade tendenser”, men personalen kallade det bara för vad det var: ett fängelse med pälsfilter.

Peter hade börjat jobba som plit där nyligen. Han bar sin uniform som om han vore född i den – en stel polyesterrock med guldfärgade epåletter och ett växande arkiv av disciplinrapporter. Han hade alltid varit lagom maktlös i livet. Nu var han bara lagom mäktig.

🐇 MH-13 och ljudet av morotsgnissel

Cell 13 hyste den ökända MH-13, tidigare känd som Morotsbombaren. En gång hade han smugglat sprängmedel i skor gjorda av torkade rotfrukter. Nu satt han där med morotsrestriktion och ett munskydd i kevlar, men ändå hördes det:

gnissel… gnissel… gnissel…
Varje natt.

Det sades att han fortfarande kommunicerade med yttervärlden via inandning, morotsljud och en gömd CD-skiva i tarmen. Peter trodde inte på det. Men varje gång han gick förbi MH-13:s cell… rös han ändå.

🧥 Kaninblottaren i isolering

I cell 9 satt Kaninblottaren – en serieblottare med trenchcoat, ryckiga reflexer och en farlig vana att viska “titta nu då…” till övervakningskamerorna. Efter tre incidenter med svansviftningar i matsalen hade han blivit permanent isolerad.

Han fick mat via rörpost. Han kommunicerade via svansmorse. Psykologkaninen hävdade att han “bar sin skam som ett vapen” – men ingen visste egentligen vad det betydde.

💉 Knarkarn från Cell 4

Cell 4 beboddes av en sliten pälsboll med rödsprängda ögon. Kalle ”Knarkarn” Nötvält. Han hade en gång försökt smugga in tjack i sin egen blindtarm, och sedermera bitit en psykolog i vristen under en session om barndomstrauma.

Peter hatade honom personligen. Inte för brottet – utan för att han vägrade följa rutinen. “Inget väcker mitt kontrollbehov som en impulsiv kanin”, brukade Peter muttra och stryka sin nyputsade batong.

🧍 Peter och makten

Peter trivdes. Han kunde säga saker som:

• “Det där är ett morotsbrott.”
• “Stryk lunch, du har glömt din bur-id.”
• “Varför är det slarv i din cell, Blottarn?”

Han hade tillgång till över 96 övervakningskameror, ett rum med speglar åt bara ett håll och en manuell kraschbrytare märkt ’TOTAL ISOLATION’. Peter sov inte längre på nätterna. Han bara… lyssnade.

Han var Bur-7:s öga, öron, och det byråkratiska anus som reglerade varje kanins rätt att blinka.

📋 Disciplinrapport nr. 88

Datum: 2025-07-25
Fånge: MH-13
Händelse: Obehörigt andningsmönster i C-blocket
Åtgärd: Begränsad ventilation, tillgång till morotslukt reducerad till 3 ppm
Anteckning: Fången visade tecken på morotssaknad. Kan tolkas som manipulativt.

Peter läste den och log. ”Disciplin är en morot man aldrig får smaka på”, viskade han för sig själv.

🛠️ Säkerhetsnivå: Bunker+

Bur-7 drevs inte som andra anstalter. Här var säkerhetsnivån så hög att till och med tankar kontrollerades. Varje kanin bar en “GnagarKontroll™”-märkning med QR-kod och RFID.

Alla dörrar öppnades med biometrisk pälsavkänning. Alla burar var ISO‑certifierade för självförnekelse och kognitiv nedbrytning. Det fanns en särskild kammare – Bur 0 – där tiden stod still, bokstavligen: klockan där inne saknade visare.

🐇 Kaninmyndigheten uttalar sig

”Bur-7 är en human anstalt med syfte att återintegrera odisciplinerade gnagare i samhället… genom temporär total kontroll.”

Ingen reporter hade någonsin släppts in. Ingen fånge hade någonsin släppts ut. Enligt statistik var återfallsgraden exakt 0 %. Men också frigivningsgraden.

📼 Den läckta övervakningsvideon

I ett klipp som läckte till darknet såg man MH-13 andas tungt i sin cell. Det fanns inga ljud, förutom det där förbannade morotsgnisslet. Plötsligt tittade han rakt in i kameran och viskade:

“Det är dags.”

Samma natt spärrade Peter in sig i övervakningsrummet. Alla lampor slocknade. Men kamerorna… de rörde sig fortfarande.

🧱 Bur-7 släpper dig aldrig

Bur-7 var mer än ett fängelse. Det var en idé. En livsform. Ett system som inte skyddade samhället från kaniner – utan samhället från sig självt.

Och där, längst ner i arkivet, fanns en cell märkt ”Peter P.”. Ingen visste varför. Men kanske var det så Bur-7 fungerade: förr eller senare blev alla en del av väggen.

Av: Mikael Heijel