Kärlek och kontakt. Vägen ur psykisk ”sjukdom”. Utveckling och en väg, framåt. Vägen, Sanningen och Livet. Avstamp till och i det ”sjätte sinnet”, mognad, fullkomnad (till slut). Gemenskap. Samhörighet och kärlek. Lycka. Ingen sjukdom! Schizofreni? Nej!
ESS: En mänsklighet (Endast Sanningen Segrar). I hamn katakrinos. En himmelsk domstol. En frigörelse. Dom (över människan). Det bidde ingenting. Utom Frihet (kärleken). Naturkatastrofer, krig. Miljöförstöring (död åt planeten). Kristi återkomst. (Jesu Närvaro.) Sanning. Uppväckelse i själen skräck obehag liv rörelse åt döden – uppslukad är av Livet demokrati. Gemenskap (i mobilerna). Guds rike. Örnen har landat. Bögeri (kamratskap). Kärlek Symmetri i klimat-förändring! Anden faller över Alla!
Tvångstankar o ångest – anfall Kraftiga sådana Guds, med. Fastna i tankarna, ej fritt tänkande. Rädsla. Tvångssyndrom – handlingar. Kärlek Kontakt (direkt-kontakt) gemenskap värme. ”Brott.” Meningen i Livet. Enheten i Lära!
Hej! Jag vill bara höra av mig hur jag har det nu och här. Jag lever ett bekvämt liv men det hjälper inte så mycket. Jag känner mig bedövad av medicinen. Kan inte tänka klart eller komma ihåg mina drömmar. Jag vill bli fri från neuroleptika hitta mig själv igen!
Behöver kontakt med någon att prata om detta: Jag har inte gjort något ont. Jag vill bli friad ifrån det. Försonad med vården! Alla. Känner mig hospitaliserad, tjock och lat fortfarande. Jag vill känna mig frisk också. Kan man inte bli förlåten nån gång? Jag fungerar bra nu. Jag klarar det mesta som man behöver kunna.
Planera saker och fullfölja dem. Jag vill ha någon att prata med som sagt och som förstår. De flesta här lider i tysthet (passivitet, vanmakt). Finns det någon bot från det? Att inte kunna förmedla sig med andra. Leva som ett djur i bur (en lagård). Jag är bra nu! Kan ni hjälpa mig? Med detta?! Hör gärna av er i så fall! Jag kan prata om det! Ordna upp saker. Bli bra på riktigt. TACK!
Jag är en kärlekens och fredens man. Har aldrig varit våldsam eller skadat någon. Jag kan inte slåss eller bråka. Jag passar in i gemenskapen här. Men jag tål inte orättfärdighet eller orättvisor. Jag tycker samhället har varit ruttet och skrämmande nonchalant mot mig och mina kamrater. Alla lider av detta. Jag kan dock lösa tvister när de uppstår. Jag är van vid att ta skulden på mig. Men nu biter jag ifrån (mig).
Jag säger bara som det är. Låt rätten råda. Jag bryr mig inte om vad ni beslutar att göra med mig. Sanningen är att jag inte är ”sjuk”. Tvärtom. Jag är fri(sk). Någon ”allvarlig psykisk störning” märker jag inte av. Har inget som ”stör” mig. Låt oss komma fram till en överenskommelse och kompromiss vad gäller mig och er. Det som är ”sjukt” är passiviteten, hopplösheten och vanmakten.
Man blir dålig av medicinen – ett vårdpaket, hospitaliserad och passiv. Har ingen förmåga till initiativ eller egen handlingskraft. Man kan inte ”ta sig I kragen eller lyfta sig I håret”. Återstår en hopplös väntan på ingenting. Jag har tidigare levt som en ”grönsak”. Utlämnad utan kontakt med andra. Ingen kärlek eller tillfredsställelse. Bara sova, äta och skita. Vi måste gå till botten med detta problem. En ny framtid och förståelse. Möta varann och utvecklas. Endast kärlek kan döda en demon. Livet går redan vidare.
Dialoger: (Dialog 1) ”- Dr. Persson: ’Kan Du genomföra ett samlag?’ – Jag: ’Inte med dig!'”
(Dialog 2) ”- Dr. P.: ’Har Du sjukdomsinsikt?’ – Jag: ’Ja!’ – Dr. P.: ’Då är Du alltså sjuk?!’ – Jag: ’Nej!’ – Dr. P.: ’Jo!'” (Dialog 3) ”- Jag: ’Jag är Napoleon!’ – Dr. P.: ’När blev Du det?’ – Jag: ’Nu!'”
(Dialog 3) ”- Dr. P.: ’Vad gör Du?’ – Jag: ’Jag vattnar blommorna.’ – Dr. P.: ’Det finns inga blommor här!’ – Jag: ’Det spelar ingen roll. Det finns inget vatten heller…'”
(Dialog 4) ”- Advokat Lundberg: ’Var bor Du?’ – Peter Predikanten: ’I Trökörna.’ – Adv. L.: ’Ursäkta, vad sade Du?’ – P.P.: ’I Trökörna.’ Adv. L.: ’Jag hör inte vad Du säger…!’ P.P.: ’TRÖKÖRNA!!! T-R-Ö-K-Ö-R-N-A!!! ”Tre vägars möte – där två dödsfiender ska mötas i envig och en av dem dö” – eventuellt en advokat…! Ska Du ha stryk?'”
(Dialog 5) ”X.X.: ’Är du dum i huvudet eller låtsas du bara?’ Peter Predikanten: ’Är det en kuggfråga?'”
(Dialog 6) ”Personal på Thamstorps behandlingshem: – ’Peter, du ska städa i dag.’ Peter Predikanten: – ’Menar du, att jag ska städa på riktigt?'”
(Dialog 7) ”Personal: ’Har Du släckt på ditt rum?’ P.P.: ’Bara min bror och han är på lyset.'”
Jag hörde i radion Jimmie Åkesson som sa: ”Vi måste sluta dalta med klienterna inom kriminalvården. Det ska vara straff och inte vård!” Detta ser jag framför mig inom politiken och samtiden, framtiden. Jag märker det här på Thamstorp oxå ibland. Polismentaliteten. En polisstat?! Det hårdnar nu överallt! Det känns fruktansvärt att bli föremål för tillsägelser och order från vårdare och plitar. Man känner sig rasande och kränkt! Gulag-mentalitet. Auschwitz. Belsen-fångar!
Hur ska det sluta? USA skulle vara en förebild? Tillit och förtroende. Samarbete. Solidaritet? Var finns det? Det enda som kan hjälpa: Förståelse och godhet och medkänsla. Som kan tina upp en frusen själ. Mot hårdhet, hat och förbannelse. Det verkar i det långa loppet. Tålamod och långsiktighet. En läkande atmosfär. Frihet som mål! Att kunna kommunicera med varandra. Till slut! Trygghet och kärlek. Kontakt med andra!
Det kommer en hård tid i samhället nu. Det goda blir allt mer sällsynt. Demokratin fungerar snart inte längre. Diktaturen närmar sig! Låt oss åtminstone stå upp för demokratin. In i det sista. Stödja dem som har det svårast. Jag själv försöker hjälpa så gott jag kan. På olika sätt. Ta kontakt, prata och hjälpa. Fastän andra inte vill. Eller kan. Jesus gick ofta emot regler och lagar, bröt mot dem.
Jag, Martin Larholm, har kapitulerat villkorslöst. Allt är fullkomnat och fullbordat. Jesus har också avgått. Abdikerat. Jag ger alltså upp kampen om guldet! Det finns inga fiender längre! Demokratin segrar nu överallt! Jesus är Herre som sagt! Var! och ÄR. (Kommer vara.)
Jag skriver nu under avtalet med mitt Blod. Leve det! Psykiater. Läkare. Lärare. Doktorer. Välkomna. Schizofrena så det ryker om det! (Paranoida symptom. Para(system).) Leve alla kaninklubbar! Offer för villfarelsens dockor.
Det gamla slaverisystemet inom psykiatrin: symboliserat av scientologin (Ron Hubbard-systemet). Slaveriets idiologi inom vården nu! (Sparka neråt och slicka uppåt.) Kadaver-disciplinen. Skillnaden mellan Paradiset och Helvetet! Friheten och dess motsats. Den nya trons evangelium kontra det gamla stillaståendet. Tankens Revolution dito.
Det gamla året lägger sig att Dö! Det gamla också! Kanin-magazinet bär löfte om Det Nya. Livet! (1000-åriga riket.) Farväl till all gammal smörja. May you rot and burn in hell! May I live to tell you: ”Regret you did no good and forget you ever stood.”
Kommer känslan för den andre att överleva? Korset mot kärleken. Som när Jesus dödades med spikar. Lagen är spikar i köttet. Men de måste besegras. Jag tror att det går att läkas. Uppstå ur askan. O crux ave spes unica. (Var hälsat kors mitt enda hopp.) Kristendomen är nästan död. Endast Herren kan hjälpa nu.
Det var en kvinnlig präst i radion som talade om Skriften. Den var skriven inifrån. Den mobbades synvinkel – offrets synsätt istället för mobbarens ”vetenskap”. Vetenskapen ska visa sanningen. Men tron är en gåva från Gud! Säger de kristna. En av dem är jag. Tron är ett äventyr som man finner och en uppgift i livet. En uppgift man tror sig till och har. Det tar lång tid att mogna i tron!
Jag har kommit långt fram i den processen. Jag vågar tro att den håller. Det här med andlig styrka – vad är det? Andlig styrka kommer ur närhet. Närhet till sitt inre och andras inre. Att inte ”tappa koncepterna” I olika situationer. Att leva i harmoni med sig själv. Ta det lugnt även i ”stress”. Leva livet. Uppskatta tillvaron. Komma underfund med sammansatta problem!
Den inre skatten man har. Integriteten. Närhet till allt. Man talar om ”Guds Ord”. Är bibeln guds ord? Jag vet inte. Knappast! Gud är närvaro. Liv man får kontakt med. ”Realitet.” Gud med oss! Gud är mer än gemenskap, kommunikation. Gud är ALLT. Sanningen kommer från judarna. Frälsningen kommer från judarna. Det är de små små detaljerna som gör’et!
Det jag skriver är ett sätt att nå ut. Det avslöjar vem jag är. Det kvittar vad det är. Sanning eller inte. Det säger vem jag är. Ta det med en ”nypa salt”. Det är inte lätt att finna Sanningen, men låt oss kalla det för ”Sanning” (eller Guds Ord om Du vill!). Det blir lättare då! Poesi.
Donald Trump vill inte inse fakta. Men men huvudsaken är att: Gud rår. ”Människan spår men Gud rår.” (Mormor Annie Persson sa det.) Jag kan se ”Guds hand” I mitt liv! Vad är Sanning? Inget över oss men i oss! Jag tar min egen regi. Bara jag står för det. Vad jag gör och är. Allt du gör: Gör det med känsla och kärlek. Då är det sant!
Jag känner mig produktiv! Nu! Is i magen. Detta är ett konstverk: Livet. Fritt utträde. Påstådda oförrätter. I’m a wild one. I’m a really wild one. Komma underfund med mig! HoHoHa! Nu är det som det är.
Satan. Djävulen. Den lede. Hin håle. Är i denna världen furste. 666. Vilddjuret. Odjuret. Den gamle Ormen. Kraften I densamme. Fadren är död. Samhället störtar samman! Den lede Djävulen, vår motståndare som går under radarn. Stillastående. Status quo. Ledan som infinner sig på alla psyken. Trots medicinering och all vård. Psykiatri. Vi är fångar under den. Alla! Den kryper under skinnet.
Galenskapen. Utbrottet som sker till slut: Psykosen. Läkarna ser den inte. De är också drabbade! Välfärd hjälper inte heller. Framtiden finns inte längre. Utan framtid kan man inte leva. Tristess och hjälplöshet. Vanmakt! ”Brottet.” Inget kan hända längre på riktigt. Verkligheten slår hårt. Ingenting att göra åt… Ta mig Fan! Gör som grodan, lev på hoppet.
Hej Bernt! Jag skulle vilja ha mina mediciner hela, inte krossade. Det känns fel att inte få dem hela. Det är en känsla hos mig, en ”kulturkrock” att det är så. Jag trodde att det var personalen som gav mig dem som bestämde att krossa dem eller ej. Men allt är toppstyrt inom vården fick jag lära mig! Så låt mig vända mig till Dig då. Jag accepterar vården som den är vet Du. Men jag har blivit överkörd så länge nu att jag har ”förtrycket” inom mig!
50 år snart (psyket). Man lider som patient av att inte kunna leva ett eget liv, inte kunna ändra på någonting! Man blir passiviserad, hospitaliserad, lat och tjock. Ta sig i kragen, lyfta sig i håret går inte! Jag ser detta överallt och vill att ni inom vården ska se vår nöd! Stagnation. Maktlöshet. Status quo. Det blir så att man blir stoppad i nästan allt man vill göra eller ”företa” sig! Ingen egen vilja här? Ingen ”kreativitet” heller! (Zombie-effekt.)
Samhället håller på att ”krossa” oss! (Hårt mot hårt hela tiden!) Det är inte bara jag som upplever detta! Men vi vill få till ett samarbete med er som har ”makten”! Alla ska vara med på tåget. Inte bara blint styra. Demokrati (ska det vara). Det finns inget att vara rädd för!
