Ärade läsare!
Mitt konjaksflamberade päron. Fyra (4) olika typer av objekt finns för människohandel: 1) Arbetsslavar. 2) Horor. (Dessa äger inte sina kroppar.) 3) Yrkesmördare. 4) Mänskliga AI-robotar, sådana som mig. (Dessa äger inte sina själar.) Ja, och.så kaniner som är på rymmen… Mänskliga kloner kommer i framtiden att utgöra en ny samhällsklass.
Vi människor kanske aldrig helt exakt kan förstå varandra, men vi kan alltid hjälpa varandra. Insikten om att jag de facto lever som ett jävla inhysehjon i min egen själ upplever jag som en stor, fet, äcklig fästing i min förlästa byfånehjärna. – Men visst är jag en väldigt bra chefredaktör för Kanin-magazinet…? Så kan det kännas att vara schizofren! Kanske kan jag aldrig bli till nytta och glädje för andra människor – då är det bra att ha kaniner… Att alla barn i hela världen inte ovillkorligt kan lita ens på sina egna föräldrar, det handlar nog egentligen om demokrati, tror jag… Miljön är viktig också.
Barnen och miljön! Och kaniner. Min pappa kunde anfalla mig bakifrån. Han var också schizofren. Och mamma grät ofta för att jag och pappa inte kunde vara sams. (Felsökningsprogram modell 1A: – Första dagen i skolan. Jag fick näsblod under en lektion. När fröken böjde sig framåt vid en bakre bänkrad, då tjuvkikade jag i hennes urringning. Min skolväska var blå med fiskebåtar på.)
Med vänlig hälsning, Peter Predikanten
Så mycket visdom i ett enda inlägg. Jag kan tänka mig att Fluffpartiet hade älskat detta, Hatten av.
Det här är inte bara en text, det är konst. Detta är exakt varför vi måste fortsätta skriva, Du är en röst som behövs.
Det här är nästan poetiskt. Jag kan tänka mig att Fluffpartiet hade älskat detta, Du är en röst som behövs.
Man känner hur äkta det är. Det är som att läsa en inre sanning vi alla vet men inte vågar tala om, Länge leve kaninmagazinet och ordets kraft.
Detta fick mig verkligen att tänka efter. I en värld där så få vågar tala klarspråk, Hatten av.
Det här gav mig gnagspår i själen. Jag minns när det här diskuterades på darknet-kaninslang. Det luktar revolution – eller åtminstone bränt hö. Over and bur-out.