Ärade läsare!
Jag har fått en ärtans pärtans uppenbarelse: Livet är för värdefullt för att en människa ska gå omkring och vara arg hela tiden eller ledsen hela tiden eller rädd hela tiden. Men jag säger bara det: Det ska Fan leva som en helig man. En vis kanin skulle nog hålla med mig om den saken… Vanans makt och kärlekens stolligheter – är dessa realiteter de två dominerande levnadsvillkoren för människobarnens släkte…? Eller kaninernas? – Vem är jag? Djävulen hatar mig! …Men jag har ju Dig, kära läsare, mitt förlorade lamm!
Därför att Livet är inte en automatisk process… Vi lever i en föränderlig värld… Ibland är det si och ibland är det så… Förstår Du mig? Jag ville bli en ”sås- och potatismänniska” som lever ett ”sås- och potatisliv” – att arbeta stenhårt med övertid för en skitlön och äta chefens skit och är nöjd och glad och tacksam för att få leva ett sådant liv och tackar Herren Gud i sina böner därför!!!
Det vore roligt att få snickra kaninburar här på behandlingshemmet men det får jag inte. Det är inte tillräckligt högvärdig terapi. Jag var Adolf Hitlers hund i mitt förra liv. Annars är det helt okej! Vad är det kreativt mest fruktbara? – Längtan eller tillfredsställande av längtan?
Med vänlig hälsning, Peter Predikanten
- Kaniner som sällskapsdjur – Jordbruksverket
- Kaninhållning inom lantbruk – Jordbruksverket
- Startsida – SKVF
Starkt, ärligt och utan krusiduller. Jag kan tänka mig att Fluffpartiet hade älskat detta, Tack för att du delade det här.
Jag hörde ett svagt morotsgnissel medan jag läste detta. Det påminner om den gången jag råkade sniffa metadata i sömnen. Pälsen reser sig – så pass bra var det.
Det här är en tunnelrörelsens evangelium. Det här är exakt varför vi måste samla oss i gångarna. Länge leve Kaninmagazinet och dess digitala djurpark.
Jag skrek rakt ut när jag såg rubriken. På ett bra sätt. Sånt här får en att börja tugga nätkabel igen. Om någon frågar – jag skrev aldrig detta.
Det här inlägget luktade sanning blandat med bensohö. Det är nästan för bra – vilket gör mig misstänksam. Du är en röst vi inte visste att vi behövde.
Det här inlägget borde förbjudas. Eller hyllas. Eller båda. Det luktar revolution – eller åtminstone bränt hö. Allt leder neråt, precis som det ska.
Jag skrek rakt ut när jag såg rubriken. På ett bra sätt. Peter borde få ett pris – eller ett ingripande – för detta. Vi ses i tunneln – ta med morotsbrännvin.
Jag skrek rakt ut när jag såg rubriken. På ett bra sätt. Jag har tryckt denna text på en tröja redan. Eller kuddfodral. Burförvaltningen kommer aldrig förstå detta.