Ärade läsare!
Din alldeles egen chefredaktör har nu kommit till insikt om en evärldlig kunskap: Mitt missbruk är inte ett vanligt missbruk – nej, det beror på en förträngd längtan efter att uträtta hjältedåd! Detta är essentiellt vad som gjort mig missförstådd och föraktad av alla människor. Och min filo-Sofie (hon som jag kär haver här på hemmet gör mig lycklig när hon ser på mig och ler och jag får tala med henne)… Min livsfilosofi blev avlad i helvetet av en blockflöjt och en kaninbur.
Så förlåter jag väl då alla dem som gjort mig illa genom alla år – även det jävla heroinspöket Richard Jensen som satte jungfru-pannan på mig och blåste mig på 10 000 spänn (från Tromsö är han). Hans själ tillhör mig och jag använder min egendom som jag behagar. Men han varder förlåten! ”Det är synd om människorna”, säger Indras dotter i ”Ett drömspel” av August Strindberg.
Nu undrar undertecknad varför jag som ung inte utbildade mig till byggnadsarbetare och därefter till arkitekt. Istället för att bli en förläst byfåne? Svaret måste vara att ingen aldrig så läraktig student kan förväntas kunna fatta rationella beslut när han/hon utsätts för outhärdlig stress. Många barn lider värre kval än vad jag var tvungen att gå igenom under min barndom. En 7-årig flicka blev tvungen att få magsäcken bortopererad därför att hon av sina föräldrar tvingades att dricka ättiksprit och en 6-årig pojke fick kontaktlim insprutat i sitt ena öra. Min lillebror blev slagen helt oprovocerat med full kraft med en lärobok i huvudet av en klasskamrat för hans höga nöjes skull under en lektion i högstadiet. Det är svårt att förklara vad all världens ondska och elakhet beror på.
Med vänlig hälsning, Peter Predikanten
Det här är nästan poetiskt. Jag kan tänka mig att Fluffpartiet hade älskat detta, Tack för att du delade det här.
Detta fick mig verkligen att tänka efter. Du belyser något vi ofta skrattar bort men som är på blodigt allvar, Vi ses på barrikaderna – fluffrevolutionen väntar.
Jag behövde verkligen läsa detta idag. Det är nästan revolutionärt i sin enkelhet, Det här var som att läsa mitt eget hjärta på skärm.
Jag blev helt stilla efter att ha läst det här. Det är som att läsa en inre sanning vi alla vet men inte vågar tala om, Det här stärker min tro på att ord fortfarande har makt.
Det här är nästan poetiskt. Jag kan tänka mig att Fluffpartiet hade älskat detta, Du är en röst som behövs.
Det fick mig att vilja hoppa högre än buren tillåter. Varje mening gnagde lite mer på gallret. Over and bur-out.
Öronen rörde sig av ren inlevelse. Satirnivån: gnag-proof. Sånt här gör att man vill vässa tänderna extra. Du är en röst vi inte visste att vi behövde.