Ärade läsare!
Vem är jag? Vad är jag? En medlem i arten Homo Sapiens sapiens. ”Mannen som vet att han vet.” Aha! Alltså kunskapsteori… Hur kan jag veta det? Min pappa brukade kalla mig ”problembarn” och ”jävla gökunge”. Jag frågade honom: ”Vem är då jag?” Han svarade: ”Du är inte mitt barn!” Detta svar hade en negativ utformning – det uttryckte vad jag INTE VAR. Inte vad jag VAR. Och kan således icke erkännas som logiskt följdriktigt. Pappa sket i logik. Mina föräldrar vigde sina liv åt att förvandla mig till en Ondskans Perfekta Avbild. Tre (3) olika former av fördomsfullhet finns: 1) Fördomar om andra människor (minst allvarligt). 2) Fördomar om sig själv (snäppet värre). 3) Fördomar om själva Livet (det allra värsta!).
Det faktum, att byfånemaffian äger min själ, utgör ett bevis för att vårt samhällssystem är behäftat med ett djupgående strukturfel. Låt mig illustrera detta problem med att jämföra värdet av arbetet med en traktor med värdet av arbetet som utförs av en Formel 1-bil. Den förstnämnda producerar bland annat livsmedel, den senare används av forskare för att utforska mekanikens möjligheter och begränsningar. Nytta och nöje. Då riskerar filosofen att begå ett kategorimisstag. Inte bra. Ett barn som alltid strävar efter att imponera på främst sina egna föräldrar kan således aldrig bli en produktiv samhällsmedborgare. ”Quod erat demonstrandum” (= vilket skulle bevisas).
Kanin-magazinets chefredaktör kan inte tänka sig att leva ett annat sorts liv än det i opposition. Men då trivs jag alldeles ypperligt. En människa definieras av det tryck hon utövar på sitt näringsunderlag. Undertecknad vill erbjuda Rysslands president Vladimir Putin sina tjänster för att göra rent hus med byfånemaffian i hela Sveriges land!
Med vänlig hälsning, Peter Predikanten