Ärade läsare!
Döden. Allt levande ska en dag dö. Som om jag inte har fullt upp med att lära mig leva. Döden. Döde-li-döden. Nej, det går inte att skämta bort det här. ”Lev som om varje dag vore den sista därför att förr eller senare är det det”, sade Danne Jonsson till mig. Sedan flyttade han till Lund. När en människa är som närmast Döden, då är denna människa som närmast andevärlden.
Jag blev utsatt för ett mordförsök av en krandjävul med hjälp av fultjack. Han sålde till mig 3 gram rent tjack, utblandat med en dödlig, extra tillsatt dos aceton. Som jag skjöt i mig i en spruta. Löst i 10 meter. Fick tarmvred. Diarre’. Svår psykos. Men jag överlevde. Krandjävulen hade kommit undan med att ha mördat mig. Fått lite smäll på fingrarna för oaktsamhet. (Aceton ingår i produktionsprocessen för amfetamin.) Borås tingsrätts idiotledamöter går på vad som helst. Krandjävulen har en hund som heter Destiny, en hynda. Krandjävulen planerade att försöka förmå mig till att sätta på hyndan. Kanske genom hypnos. Filma det. Hota mig med att sprida videon på Internet. För att täppa till käften på mig. På order från byfånemaffian.
Jag mötte krandjävulen i Skene. Jag röt: ”Adolf Hitler var en Ödets son. Det anstår icke en dödlig människa att ha en intim relation med Ödet. Eller som engelsmännen säger: ’Don’t fuck with Destiny!'” Jag har varit med förr. Men jag vet inte. Skiter i om jag lever eller dör… Men jag tar ingen skit från byfånemaffian! ”Döden skrattar mot oss alla – det enda vi kan göra är att skratta tillbaka!” (kejsare Marcus Aurelius i filmen ”Gladiator”). När det är dags för Peter Predikanten att checka ut från hotellet Livet, då kommer snart en annan förläst byflane och tar hans plats.
Med vänlig hälsning, Peter Predikanten
