Min faster (när hon var en bebis) blev lurad att äta kaninlortar av sin storebror som sade att det var karameller. Själv hittade jag massor av röda smultron bredvid en parkbänk och under en häck och jag slukade allihop. Smultronen hade en säregen smak. Strax bredvid fanns en papperskorg. Den var full av ölburkar. Orsak och verkan. Smaken av kaninskit och surt alkispiss i käften. Det kanske ligger i släkten, det där… Sens-moralen av dessa livserfarenheter är: Allt är inte vad det synes vara. En människohjärna är: Ömtålig. Värdefull. Komplicerad. Intressant. Dödlig. Skapad av Gud. Veta mest är dumt. Jag vill göra en tecknad serie om en kanin som börjar arbeta som kontraktmördare. Droger och kriminalitet. Ska vi publicera i Kanin-magazinet. Mina föräldrar kunde inte rå för att de var djävulskt stygga och elaka mot mig under min uppväxt. De blev lurade till det av en ondskefull trollkarl som vi bodde grannar med, ”Elake Arne” Jernberg. Likaså mina klasskamrater, ”Eunuck-Per” Svensson och ”Eunuck-Staffan” Johansson, som retade mig varje dag för storleken på min snopp för att jag i vuxen ålder skulle bli en pedofil. Och vår flanmagister, Tore ”Idiot-Svensson”, organiserade denna mobbing. Samtidigt som han lärde oss elever att vi alla är skapade till Guds avbild. Byfånemaffian. Mongo-yakuzan. Mycket mänskligt lidande beror nog på en obalans mellan kosmiska energier. Positiv kontra negativ energi. Eller som det kallas i Fablernas värld: ”Tyck-om” och ”tyck-synd-om”… ”Yin” och ”yang” I taoismen.
Med vänlig hälsning, Peter Predikanten
