Kontraktskaninen dök inte upp för att kela. Den kom beväpnad med morotsdämpad tystnad, ett psykologiskt trauma i pälsdräkt och en lista med namn som skulle bockas av innan gryningen. Inga fler burdiskussioner, inga fler evighetslånga gnagande på träleksaker – det här var business. Och där, mitt i höet, låg nästa mål: en förrädare som en gång avslöjade den stora pellets-kuppen i Sibirien.
Han låg och sov. Fel beslut.
Blodet blandades med höstrån, medan Kontraktskaninen torkade kniven på sitt öronspetsade pannband. Han var inte här för symbolik, men ändå skrev han alltid något i blod. Denna gång: ”Inga fler plasttunnlar.”
🐰 Från kelgris till dödsmaskin
Vi vet alla hur det börjar. En liten ulltuss som hoppar in i våra liv, tuggar på laddarkablar och bajsar som konfettimaskin. Men vissa kaniner får nog. De radikaliseras. Kanske är det TikTok-videos med klipp på misshandlade stallkaniner. Kanske är det den ständiga barnklappningen från ointelligenta tvåbenta som luktar pommes och skriker ”MEN GULLIG DU ÄR!!!”
Kontraktskaninen har sett nog. Han tar inte order. Han ger dem. Via morsekod knackad i vattenflaskor.
🔫 Gnagarnas undervärld
Under våra fötter finns en annan värld. Inte Narnia – Naggia. En underjordisk struktur av tunnlar, smuggelrutter och svartklubbspellets. Och mitt i detta sitter en liten men brutal chef med kodnamn ”Stubbsvans”. Kontraktskaninen jobbar inte för honom – han städar upp efter hans misstag.
De andra kallar honom ibland ”Whiskers Reaper”, ibland bara ”Knarren”. Vad man än gör, nämn inte hans förflutna som terapikanin. Det kostade en hamster sin vänstra trampdyna.
🧨 Smugglarburen från Helvete
En gång låg han gömd i en plastbur som skeppades från Malmö till Odessa, fylld med ängsliga dvärgvädurar och en smugglad vägg av Elvanse. Det var där han lärde sig skillnaden mellan panik och instinkt. Tre kaniner åt upp en fjärde. Bara två kom ut. Ingen pratar om det. Inte ens han – men varje gång han ser ett spånformat som ett R roterat 180 grader, blinkar han två gånger. Det är en varning.
🧪 Mordmotiv och laboratorietester
Det började efter att han rymde från ett djurförsök där forskare försökte få honom att spela minigolf med EKG-lappar på öronen. Han lärde sig tre saker:
- Människan är det farligaste djuret.
- Även fuskpellets har ett bäst före-datum.
- Dödligt våld kräver planering.
Sedan dess har varje rörelse varit som en schackpjäs i ett blodigt parti mot mänskligheten. Ett tyst krig där han biter först – och frågar sen, ”Var är gömstället?”
🎩 Livet som freelancer
Ingen anställer en kontraktskanin permanent. Han är en ghost. En skuggfigur i foderindustrins baksida. Du känner hans närvaro när vattenskålen plötsligt står snett eller när du hittar ett höstrå format som en dödskalle.
Han får betalt i Elvanse och spånpellets. Ibland gör han gratisjobb, särskilt om måltavlan jobbar med ”influencerkaniner” på Instagram. Den typen av digitala förrädare som lägger filter över sårbarhet och tror att livet är en bur med rätt belysning.
💉 Operation Pälsbrytare
Hans senaste uppdrag: eliminera gruppen som låg bakom projekt ”Pälsbrytare” – en grooming-ring som mutade kaniner till att sälja sin päls till mjukisdjursindustrin. De gömde sig i en villa i Täby med spa-avdelning och morotsjuicebar. Inget hjälpte dem.
En natt, under månsken och moln, gled han in. Två blinkningar, ett fräsande ljud – sen låg ledarkaninen Hugo, flådd på ett räcke av färsk timotej. Det var ett statement. Ett slut. Ett jävla konstverk.
🧠 Budskapet är tydligt
Kontraktskaninen bryr sig inte om likes. Han bryr sig inte om recensioner eller burdesign. Han bryr sig om rättvisa. Ibland blodig, ibland poetisk, men alltid med höstrån kvar i pälsen.
Så nästa gång du öppnar locket till kaninburen – och ser att vattenflaskan är borta, att höet ligger som en pil i en riktning… då vet du. Du är bevakad. Du kanske inte ser honom, men han ser dig.
Och han hatar dig.
Av: Mikael Heijel
"I burvärldens dammiga skrymslen har demokratin tagit en märklig form. Där människor en gång talade om frihet, jämlikhet och rättvisa, tuggar nu gnagare sina partiprogram tills papperet blir till konfetti. Välkommen till kaninernas och råttornas…"
"I ett hörn av burvärlden där morotsrötter alltid legat i raka rader och där disciplinen brukat vara lika knaprig som selleristängerna, började något skava. Det var inga små gnagproblem – det var ticks, ryckningar, plötsliga…"
Detta var otroligt välskrivet. Mitt i all ironi finns där en kaninliknande sanning som hoppar rakt i hjärtat, Det här stärker min tro på att ord fortfarande har makt.
Jag blev helt stilla efter att ha läst det här. Det påminner om något min morfar brukade säga, Vi ses på barrikaderna – fluffrevolutionen väntar.
Detta fick mig verkligen att tänka efter. I en värld där så få vågar tala klarspråk, Stort tack!
Jag skrek rakt ut när jag såg rubriken. På ett bra sätt. Peter borde få ett pris – eller ett ingripande – för detta. Du är en röst vi inte visste att vi behövde.
Jag skrek rakt ut när jag såg rubriken. På ett bra sätt. Jag minns när detta diskuterades på darknet-kaninslang. Du är en röst vi inte visste att vi behövde.
Kändes som att bli fri men i en mycket mindre bur. Någon borde skriva ut detta på höpåsar. Sånt här gör att man vill vässa tänderna extra. Vi ses i tunneln – ta med morotsbrännvin.
Buren känns mindre efter detta. Sånt här gör att man vill vässa tänderna extra. Kände hur hela höladan applåderade tyst.