Det började med att folk kände sig… pigga.
Inte kaffe-pigga. Utan sortera-försäkringsbrev-och-starta-en-podcast-03:00-pigga.
Snart upptäcktes något underligt:
– Kaniner med ryggsäckar
– Morötter med ihålig kärna
– Och burar… så många burar
Projekt Hyperhare var igång. Ett globalt smuggelnätverk där Elvanse transporterades över gränser av vältränade fluffmissiler med framtänder vassare än tullen.
Världen fick inte bara ett uppsving i produktivitet. Den fick permanent ADHD.
🐾 Smuggelkaninerna – elvanseriets elit
Kaninerna var mer än fluff. De var agenter.
Med ryggsäckar, falska pass och morötter med ihåliga kärnor smugglade de tusentals doser Elvanse över nationsgränser.
De kommunicerade via morsekod knackad med framtänder. En viskning om “projektet” räckte – och snart fanns Elvanse i varje hem där en bur stod.
Det var som om någon tränat dem.
Någon med… överblick. Visioner. Planskisser.
Och tillgång till väldigt mycket spånplatta.
🧠 Världen speedade upp
Effekten lät inte vänta på sig:
– Google kraschar under söktrycket ”Hur lär jag min hjärna slappna av?”
– Människor rensar garderober de nyss rensat
– Städar ställen de inte ens visste fanns (insidan av mikron, bakom ögonlocken, sina ex)
WHO kallade det en global epidemi av ”hyperfokuspaniksyndrom”. Alla andra kallade det måndag.
🧠 Från vardag till överprestation
Människor började:
– Sortera gamla sladdar efter spänningsnivå
– Måla om väggar de redan målat
– Skriva listor över listor över listor
Samhället gick från kaos till kaos med färgkod. Överallt hördes fraser som:
”Jag ska bara… optimera mitt livsschema.”
Barn började pitcha startups på rasterna. Pensionärer sålde ADHD-coaching på Zoom.
🎭 Och i kulisserna… Peter
Han förnekar förstås allt.
”Jag är bara en ödmjuk själ med en passion för fluff, frihet – och lite struktur.”
Men bakom citatväggar och höbalar döljer sig något annat. Något… organiserat.
Vittnesmål sipprar fram som pellets ur en stressad kanin:
– Kaniner i uniform smyger ut från huset om nätterna
– Källaren sägs innehålla burar med kodlås och säkerhetsprotokoll
– Ett USB-minne hittades märkt: Kaninlogistik_MASTERPLAN_utan_spårning.odt
Ändå rör han sig oberört. Lugn. Nästan andlig.
Bygger burar med ögonen stängda. Döper morötter efter antika filosofer. Har följare som viskar om honom som “Den Pälsbeklädde Profeten”.
”Jag kontrollerar ingen. Jag vägleder bara fluffet mot sitt högre syfte.”
– Peter, medan han diskret skissar en smuggelrutt genom Halland på baksidan av en burbotten.
Av: Mikael Heijel
"I ett hörn av burvärlden där morotsrötter alltid legat i raka rader och där disciplinen brukat vara lika knaprig som selleristängerna, började något skava. Det var inga små gnagproblem – det var ticks, ryckningar, plötsliga…"
"I en tid där varje morotsstrimla räknas och varje gram hö vägs som guld, har en ny trend exploderat i kaninburarna: Burwellness. Inte längre en fråga om hälsa, utan om disciplin, skam och tävling. Här…"
Det här är nästan poetiskt. Det påminner om något min morfar brukade säga, Det här stärker min tro på att ord fortfarande har makt.
Otroligt välformulerat och samtidigt ödmjukt. Det påminner om något min morfar brukade säga, Du är en röst som behövs.
Jag blev helt stilla efter att ha läst det här. Det påminner om något min morfar brukade säga, Detta inlägg förtjänar fler ögon.
Jag läste det här och började genast gräva ett hål. Peter borde få ett pris – eller ett ingripande – för detta. Vi ses i tunneln – ta med morotsbrännvin.
Det här var som att tugga på sanningen med framtänderna. Jag fick flashbacks till Bur-7 och Elvansekaninens profetior. Länge leve Kaninmagazinet och dess digitala djurpark.
Jag läste det här och började genast gräva ett hål. Luktar hö, hat och hopp – precis som det ska. Hoppas fler får se det innan censuren slår till.
Kändes som att bli fri men i en mycket mindre bur. Det smakar både sanning och sågspån. Jag börjar tugga nätkabel igen när jag läser sånt här. Arkiverar i “heliga gnagningar”.
Instämmer. Och jag stal en morot på vägen hit.