
Det fanns en tid då kaninerna i Thamstorp trodde på rättvisa. En tid då lagens långa morot skulle skydda de svaga och hålla buset i schack. Men sedan föddes Burpatrullen – en specialstyrka av kaninpoliser som på pappret skulle skapa ordning, men i verkligheten blev ett sjukt hopkok av brutalitet, korruption och obegränsat morotsmissbruk.
Burpatrullen hade bara en regel: ”Ingen regel gäller – om inte vi själva bestämmer den.”
Och i en värld där makt alltid mäts i antal tänder och morotssäckar blev Burpatrullen snabbt både fruktade och hatade.
- 🥕 Höbalsrazzian – när oskyldiga morotsodlare blev terrorister
- 🦷 Förhörsmetoden ”Framtandsgnisslet”
- 🍹 Morotsjuice som mutvaluta
- 🔫 Burförhör – när rättvisan blev en fars
- 🚓 Brutala insatser i burkvarteren
- 🐇 Patrullens slogan: ”Vi är lagen, vi är buren”
- 💥 Den stora morotsskandalen
- 🧨 Slutet för Burpatrullen?
- Slutsats
🥕 Höbalsrazzian – när oskyldiga morotsodlare blev terrorister
Första stora insatsen kallades Operation Höbal. Ett rykte spreds om att höbönderna smugglade selleri i balarna – något som i Burpatrullens ögon var ett brott värre än landsförräderi. Mitt i natten stormade de in i ladan, beväpnade med batonger gjorda av stelnade morotspuréer.
De oskyldiga bönderna försökte förklara att sellerin bara var till för soppa. Men det hjälpte inte. Burpatrullen satte dem i ”förhörsburar” – där man tvingades tugga på torrt hö tills man erkände precis vad som helst. Flera kaniner erkände spontant att de var ansvariga för månen, för inflationen, och för att ha ätit upp grannens morotsskal.
🦷 Förhörsmetoden ”Framtandsgnisslet”
Ingen polisstyrka är komplett utan sin egen specialtortyr. Burpatrullen utvecklade snabbt ”framtandsgnisslet”. Två poliser sätter sig på varsin sida av den misstänkte och gnisslar sina framtänder i högsta volym – tills den stackars kaninen bryter ihop av ljudet.
Metoden var så effektiv att till och med kaniner som inte var misstänkta började erkänna brott på gatan i förväg – bara för att slippa gnisslet. Det var inte ovanligt att man hörde kaniner ropa: ”Jag stal visst höbilen!” trots att de aldrig varit närmare en höbil än ICA:s grönsaksdisk.
🍹 Morotsjuice som mutvaluta
Korruptionen inom Burpatrullen hade inga gränser. Det räckte inte längre med en liten muta i form av morotsblast – nu skulle det vara exklusiva morotsjuicer på flaska.
– ”Vill du slippa böter? Två liter kallpressad morotsjuice, ekologisk.”
– ”Vill du inte hamna i bur-finkan? Gör det till fyra liter och släng in lite sellerijuice också.”
Juicerna flödade så mycket att Burpatrullens högkvarter snart såg ut mer som en nattklubb än en polisstation. Där satt uniformerade kaniner med solglasögon, smuttandes på sina morotsdrinkar, medan de fyllde i falska rapporter.
🔫 Burförhör – när rättvisan blev en fars
Burförhör var den officiella termen, men i praktiken var det ett standup-skämt. Den anklagade kaninen satt i en bur med en stark lampa riktad mot sig, medan tre Burpatrullare turades om att:
- Skrika samma fråga om och om igen tills ekot blev ett erkännande.
- Gnälla över hur lite hö som fanns i matsalen.
- Hotfullt slicka på sina egna batonger.
Efter två timmar erkände alla allt. En kanin erkände att han var ”Hö-Napoleon”, en internationell grönsaksdiktator som aldrig existerat. En annan erkände att hon personligen uppfann tuggmotstånd. Båda fick livstid.
🚓 Brutala insatser i burkvarteren
Burpatrullen älskade att visa musklerna i burkvarteren – där de fattigaste kaninerna bodde. Med sirener som lät som gnagande framtänder och blåljus gjorda av neonmorötter körde de runt på nätterna och drog in vem de ville.
Det behövdes inga brott. Bara att du såg misstänkt fluffig ut. Eller att du inte hade gnagt ner klorna tillräckligt. Eller att du andades på fel sätt. Allt var ett brott i Burpatrullens ögon – och straffen var alltid orimligt hårda:
– ”Förtuggat vittnesmål” – tvingad att äta ett vittnesmål som redan någon annan tuggat på.
– ”Burpassning med uppsåt” – man måste stå utanför sin egen bur och passa den som om det var en fotbollsmatch.
– ”Obligatorisk höhög-straffning” – man begravdes i en hög av unket hö tills man erkände.

🐇 Patrullens slogan: ”Vi är lagen, vi är buren”
Burpatrullens PR-maskineri var lika absurt som deras metoder. De spred affischer med texten:
”Vi är lagen. Vi är buren. Vi är framtänderna i natten.”
De hade till och med en egen propagandalåt som spelades varje gång de marscherade in i ett nytt kvarter:
”Gnissel, gnissel, tugga och slå – Burpatrullen bestämmer hur kaninerna må.”
Kaninungarna i skolorna fick lära sig att respektera Burpatrullen genom att leka ”batong och offer” på rasterna. Den som var offer fick aldrig vinna.
💥 Den stora morotsskandalen
Till slut sprack fasaden. En läcka avslöjade att Burpatrullens högsta ledning hade använt statsmorötter till att bygga ett privat spa. Morotspooler, bastu med selleridoft, och VIP-rum där man kunde snorta rivet hö direkt från silverbrickor.
När skandalen briserade svarade Burpatrullen som de alltid gjort: med brutalitet. De grep alla som rapporterade om saken och anklagade dem för ”illegal andning i offentlig bur.”
Men ryktet gick, och folket började viska. Kanske var Burpatrullen inte lagens väktare – utan lagens största brottslingar.
🧨 Slutet för Burpatrullen?
Ingen vet exakt när Burpatrullen försvann. Vissa säger att de mutade sig till en flykt med 40 ton morotsjuice och lever nu som legender i en hemlig hökoloni. Andra påstår att de fortfarande finns kvar, i skuggorna, redo att slå till så fort någon kanin tuggar på fel sorts grönsak.
Det enda som är säkert är att Burpatrullen blev en symbol för hur lag och ordning kan förvandlas till laglöshet och kaos – och hur kaniner i uniform kan bli de största bovarna av alla.
Slutsats
Burpatrullen är och förblir en satirisk varning: så fort någon säger att de är ”lagens väktare” är det dags att kolla deras morotskonto. För i slutändan handlar allt om en sak: vem som gnager hårdast – och vem som får sista tuggan.
Av: Mikael Heijel

"Kleptomanen var inte som andra kaniner.Det här var inte en vanlig morotsgnagare som nöjde sig med hö och friskt vatten. Nej, det här var en pälsbeklädd tjuv, driven av en tvångsmässig drift att sno allt…"
"I Thamstorp fanns en bur som ingen riktigt vågade prata om. Den hade inga galler av metall, utan av känslor, manipulation och dramatiska scener som kunde få en morotsplanta att vissna på två sekunder. Här…"
Läste med morot i mun och tårar i pälsen. Jag hörde ekot av gamla buruppror mellan raderna. Det luktar revolution – eller åtminstone bränt hö. Om någon frågar – jag skrev aldrig detta.