Min Bror Och Jag

Min bror och jag fick vår första kanin när de sista av de hamstrar vi haft gått bort. Jag visste att min hamster som hette Olle varit bortgången ganska länge. Jag ville inte att detta skulle vara sant, därför passade min mamma på att köpa en kanin som hette Sotis som vår första kanin. Denna kaninunge var det som fick mig att glömma att min hamster ”sov”. När jag tänker tillbaka på min barndom och hur vi hade det så var det både för mig och för min brors skull som min mamma köpte denna kanin.
Min bror hade haft 3 hamstrar som under mystiska omständigheter avlidit medan min egen hamster överlevt alla rymningar den försökt sig på. Oftast när den rymde ur buren så gömde den sig under min säng och byggde ett bo av tidningspapper. Åter till kaninen Sotis, den var det självklara valet efter att min bror och jag visat att vi kunde ta hand om fiskar, grodor, salamandrar och en sköldpadda som var egenmäktig.
Sotis hade vi några år och det bästa den visste var att springa i en utebur som var tillräckligt stor för att den skulle kunna göra dubbla glädjeskutt och vara som en racerbil i kurvorna. Nästa kanin som framför allt var min brors kanin hette Burre och det var en dvärgvädur. Den var ljusbrun och älskade liksom Sotis att vara ute i det fria och maskrosblad var dess favoritförfattare.
Stora delar av året åt Burre pellets och bodde i en hemmagjord kaninbur, tillverkad av min morfar av spillplankor. Både Burre och och Sotis bodde i denna bur som utöver plankor var gjord av hönsnät och sågspånsplattor. Denna bur hade ett fyrkantigt sovrum och resten av kaninburen hade formen triangel i kvadrat. Ibland fick Burre leka och sätta på en boll (för att stilla sitt begär, hehe!). Burre blev ovanligt gammal för att vara kanin och avled stilla i sin bur efter ett långt och lyckligt liv för en kanin i kaninbur.

Lars Westin