Ärade läsare!
Peter Predikanten vill söka upp alla de äckliga skitdemonerna som är missbrukarna i Skene och mörda dem en efter en! ”Hämndens dag är min, säger Herren, Herren.” En redogörelse för hur den svenska arbetarrörelsens inblandning i min känslomässiga svältuppfostran rent konkret tog sig uttryck till en början vill jag ge. Min lilla dårpappa satte sig tungt mitt emot mig vid köksbordet. Hans blick mot mig var mörk och han började förklara: ”Det är en sak som du måste förstå när du befinner dig i mitt hus… Jag är bara en vanlig, enkel grovarbetare (han pekade på sig själv). Det här (han knackade på bordsskivan) är bara ett vanligt, enkelt grovarbetarbord. (Han gjorde en svepande gest mot vår omgivning.) Och det här som du bor i är bara ett vanligt, enkelt grovarbetarhem. (Hans röst var så allvarligt ödesmättad och hans uppträdande utan varje spår av humor – hela situationen kändes mardrömslik.) Förstår du vad det innebär?”
Jag förstod bara att det innebar att jag inte hörde hemma i helveteshemmet Skogsborg. Alla mina försök att förklara för ”vanligt folk” att jag mådde dåligt var fåfänga och misslyckades. Mina föräldrar visade upp en oklanderlig fasad för en vanlig, enkel grovarbetarfamilj som ”vanligt folk” godtog helt och hållet. Nu kan ”vanligt folk” inte begripa hur den lille, söte Peter kunde bli ett monster. Peter Predikanten känner en djup respekt, gränsande till vördnad för ”vanligt folks” intelligens.
Mitt umgänge med min lilla dårpappa urartade snart (jag var då 12 år) till ett ideologiskt fis-krig som jag helst vill glömma. Han upphörde aldrig att propsa på att få föra djupsinnigt filosofiska samtal med mig om känsliga, livsnödvändiga ting. För att jag skulle bli en ”spökförfattare”. Han visade mig aldrig respekt. Så jag lärde mig att fly från alla konflikter och jag blev schizofren. Denna ledare vill.jag ska tolkas som skarp kritik mot den svenska arbetarrörelsen.
Med vänlig hälsning, Peter Predikanten
"Ärade läsare! Nu äntligen känner Kanin-magazinets chefredaktör sig redo att presentera för sin läsekrets min alldeles egen Dumhetens Filosofi. Denna lära har tre (3) grundläggande teser: x) "Det är dumt att vara dum" (den aprioriska…"
"Ärade läsare! Länge och hårt kämpade jag och min onde fader med att slakta varandras själar. Hellre än att segra i alla dispyter mot alla mina meningsmotståndare till varje pris, så vill jag föra vidare…"
Du har verkligen lyckats formulera något viktigt. Mitt i all ironi finns där en kaninliknande sanning som hoppar rakt i hjärtat, Du är en röst som behövs.
Du har verkligen lyckats formulera något viktigt. Det påminner om något min morfar brukade säga, Det här stärker min tro på att ord fortfarande har makt.
Det här inlägget luktade sanning blandat med bensohö. Sånt här får en att börja tugga nätkabel igen. Länge leve Kaninmagazinet och dess digitala djurpark.
Höet under mig kändes varmare efteråt. Det smakar både sanning och sågspån. Arkiverar i “heliga gnagningar”.
Aldrig förr har päls mött poesi så här direkt. Doften av hö, hat och hopp sitter kvar i pälsen. Varje rad är en ny gnagning på frihetens grind. Vi ses i tunneln – ta med morotsbrännvin.
Det här var mer intensivt än morotsbrist i januari. Jag hörde ekot av gamla buruppror mellan raderna. Det smakar både sanning och sågspån. Jag sätter en morot på att det här blir klassiker. (morotskärlek)