Ärade läsare!
Vem är jag? Vad är jag? En medlem i arten Homo Sapiens sapiens. ”Mannen som vet att han vet.” Aha! Alltså kunskapsteori… Hur kan jag veta det? Min pappa brukade kalla mig ”problembarn” och ”jävla gökunge”. Jag frågade honom: ”Vem är då jag?” Han svarade: ”Du är inte mitt barn!” Detta svar hade en negativ utformning – det uttryckte vad jag INTE VAR. Inte vad jag VAR. Och kan således icke erkännas som logiskt följdriktigt. Pappa sket i logik. Mina föräldrar vigde sina liv åt att förvandla mig till en Ondskans Perfekta Avbild. Tre (3) olika former av fördomsfullhet finns: 1) Fördomar om andra människor (minst allvarligt). 2) Fördomar om sig själv (snäppet värre). 3) Fördomar om själva Livet (det allra värsta!).
Det faktum, att byfånemaffian äger min själ, utgör ett bevis för att vårt samhällssystem är behäftat med ett djupgående strukturfel. Låt mig illustrera detta problem med att jämföra värdet av arbetet med en traktor med värdet av arbetet som utförs av en Formel 1-bil. Den förstnämnda producerar bland annat livsmedel, den senare används av forskare för att utforska mekanikens möjligheter och begränsningar. Nytta och nöje. Då riskerar filosofen att begå ett kategorimisstag. Inte bra. Ett barn som alltid strävar efter att imponera på främst sina egna föräldrar kan således aldrig bli en produktiv samhällsmedborgare. ”Quod erat demonstrandum” (= vilket skulle bevisas).
Kanin-magazinets chefredaktör kan inte tänka sig att leva ett annat sorts liv än det i opposition. Men då trivs jag alldeles ypperligt. En människa definieras av det tryck hon utövar på sitt näringsunderlag. Undertecknad vill erbjuda Rysslands president Vladimir Putin sina tjänster för att göra rent hus med byfånemaffian i hela Sveriges land!
Med vänlig hälsning, Peter Predikanten
"Ärade läsare! Här följer en beskrivning av en julaftonskväll för Peter Predikanten tillsammans med sin före detta granne på Hedbo, kallad "Konjak-Roland" därför att han har ett mycket väl utvecklat smaksinne och är begiven på…"
"Ärade läsare! Utbyte av gåtor om bladlöss mellan Martin Larholm och Peter Predikanten: M.L.: "Vet du varför bladlöss är så små?" P.P.: "Nej." M.L.: "De har stannat i växten." P.P.: "Vet du varför myrorna tycker…"
- Kaniner som sällskapsdjur – Jordbruksverket
- Eftervård av kanin – AniCura
- Skötselråd (PDF) – Kolartorpets Kaningård
Så bra uttryckt, jag blev berörd. Jag tror det behövs fler texter som denna, Det här stärker min tro på att ord fortfarande har makt.
Jag blev helt stilla efter att ha läst det här. Detta är exakt varför vi måste fortsätta skriva, Jag kommer definitivt återvända till detta inlägg.
Det här inlägget luktade sanning blandat med bensohö. Fick morotsflisor i ögat av inlevelsen. Kommenterar detta medan jag gömmer mig för kommentarsfältets väktare.
Öronen rörde sig av ren inlevelse. Skrattet fastnade mellan framtänderna, som vanligt. Jag minns när det här diskuterades på darknet-kaninslang. Du är en röst vi inte visste att vi behövde.
En text som lämnar hödamm i lungorna. Någon borde skriva ut detta på höpåsar. Jag hörde ekot av gamla buruppror mellan raderna. Arkiverar i “heliga gnagningar”. (testat i bur-labbet)
Jag tappade en framtand av skratt. Det påminner om när vi smugglade pellets i pälsmössor. Det här är som att öppna en hemlig gång under buren. Du är en röst vi inte visste att vi behövde.
Höet under mig kändes varmare efteråt. Doften av hö, hat och hopp sitter kvar i pälsen. Sånt här gör att man vill vässa tänderna extra. Vi ses i tunneln – ta med morotsbrännvin. [morotsslutsats]