
Det finns ord som aldrig borde skrivas ihop. Som “kanin” och “psykos”. Eller “morot” och “spionprogram”. Ändå har vi hamnat här. För i Kaninmagazinets mörka hörn viskas det just nu om ett fenomen som skakar hela burvärlden: Tjackmode. En existentiell crossover mellan dopamin, paranoia och konspirationsteorier.
Det är inte bara ett läge – det är en hel värld. När kaninerna väl slår om i Tjackmode förvandlas vardagliga ljud till kod, grannar till agenter och morotsblast till avlyssningsantenner. Den oskyldiga Ear Scout-appen blir CIA:s främsta verktyg. Och ingen slipper undan.
🥕 Morse genom morrhår
För en nykter kanin är ljudet av tuggande bara… ja, ett ljud. En kanin som äter sin morot. Men i Tjackmode blir det Morsekod. Plötsligt låter tugg tugg tystnad tugg som en signal från högkvarteret. Och varje signal måste tolkas. Är det en varning? En bekräftelse på att man är övervakad? Eller bara någon som smaskar?
Det absurda är att hela burar kan bli uppslukade av detta. Ungarna sitter och blinkar med ögonen i takt, övertygade om att NSA lyssnar via höstrån. Någon lägger örat mot vattenflaskan och svär att han hör ryska kodord i bubblorna. Vanligt prassel blir meddelanden. Till slut blir allt kommunikation.
(Förklaring: psykos gör att vanliga ljud upplevs som meddelanden eller signaler. Helt neutrala ljud blir meningsfulla – men bara i huvudet på den som är inne i mode.)
🎧 Ear Scout 3000™ – deluxe package
Här kommer appen in i bilden. Ear Scout, en helt vanlig ljudförstärkare för mobil, laddas ner av en hyperfokuserad kanin på Elvanse. Och pang – det blir spionutrustning.
Med volymen uppskruvad till max hör man plötsligt grannen tugga selleri flera meter bort. Men i Tjackmode betyder det inte “grannen äter”. Det betyder ”fientlig infiltration”.
Kaninpolisen, som själva inte är immuna mot psykosen, tar det på blodigt allvar. Rapporter skrivs i versaler:
”AKUT HOT. HÖRT SELLY-SIGNALER. BURNÄTET KOMPROMETTERAT.”
(Förklaring: Ear Scout förstärker bara ljud, men i psykos bekräftar det istället vanföreställningen – man hör något och blir övertygad om att det är ett tecken.)
👁️ CIA-kaninen
Ingen psykos är komplett utan en agent. Snart dyker CIA-kaninen upp. Han har byggt ett kontrollrum av pelletsburkar och trasiga lampor. Blinkande dioder ger illusionen av övervakning. Han pratar i en hemgjord walkie-talkie:
– “We are green light, repeat, green light. Commence operation Burstorm!”
Ingen fattar någonting. Men alla andra börjar gräva tunnlar i takt. Någon fyller fickorna med hö och viskar: “Det är för missionen.”
Hela buren omvandlas till en spioncentral, trots att ingen vet vem som egentligen är fienden.
(Förklaring: psykos är ofta självförstärkande – en tar på sig rollen som ledare, och andra hakar på. Plötsligt får hela gruppen mening i något som är helt slumpmässigt.)

💊 Tjackets evangelium
Varje tablett som trillar på golvet blir en koordinat.
Varje push-notis i mobilen blir en order från högkvarteret.
Varje vibration i fickan är ett tecken på att operationen fortsätter.
Hela buren sitter stirrande, väntande. Ingen vågar röra sig förrän nästa signal kommer.
(Förklaring: psykos innebär att slumpmässiga händelser tolkas som styrda och meningsfulla. Till slut är man helt uppslukad av mönster som inte finns.)
🔒 Foliehattens återkomst
Det sista stadiet i Tjackmode är alltid detsamma: foliehatten. I detta fall av morotsfolie, prydligt vikt kring öronen.
Kaninerna marscherar runt, övertygade om att de stoppat strålningen från BurNSA.
– “Vi är fria nu. Vi har kontroll.”
Men det finns ingen kontroll. Bara fler signaler, fler ljud, fler tolkningar.
(Förklaring: foliehatten är den klassiska symbolen för psykos och konspiration – man tror man kan skydda sig, men i själva verket är man bara djupare inne i vanföreställningen.)
📡 När buren blev en basstation
Till slut blir hela Kaningropen en basstation. Höstrån används som antenner. Ungar blinkar i kod. Någon skriver ner tuggmönster i en anteckningsbok. En annan ritar kartor över avloppsrör och kallar dem för “underground rail”.
Och mitt i allt detta sitter kaninerna, övertygade om att deras spionoperation håller världen i balans. Men egentligen är det bara Tjackmode som håller dem fångna.
Slutsats: Tjackmode som världsförklaring
Tjackmode är inte bara en satir. Det är en parodi på hur lätt hjärnan kan lura oss. På droger blir helt vardagliga ljud, ljus och notiser övertygande bevis på konspirationer.
Och även utan droger ser vi samma mekanismer i samhället. Folk tolkar mönster som inte finns, bygger teorier på slump och skapar mening där det inte finns någon.
Så kanske är vi alla, lite grann, i Tjackmode ibland.
Av: Mikael Heijel

"I Thamstorp fanns en bur som ingen riktigt vågade prata om. Den hade inga galler av metall, utan av känslor, manipulation och dramatiska scener som kunde få en morotsplanta att vissna på två sekunder. Här…"
"I burvärldens dammiga skrymslen har demokratin tagit en märklig form. Där människor en gång talade om frihet, jämlikhet och rättvisa, tuggar nu gnagare sina partiprogram tills papperet blir till konfetti. Välkommen till kaninernas och råttornas…"
Kändes som att bli fri men i en mycket mindre bur. Jag hörde ekot av gamla buruppror mellan raderna. Fick morotsflisor i ögat av inlevelsen. Over and bur-out.
Kändes som att bli fri men i en mycket mindre bur. Det påminner om när vi smugglade pellets i pälsmössor. Får flashbacks till Bur-7 och de hemliga höprotokollen. Over and bur-out.
Det luktade både frihet och foder. Doften av hö, hat och hopp sitter kvar i pälsen. Nu ska jag gå och stirra på väggen tills höet svarar.
Sant. Jag vässar redan tänderna inför nästa inlägg.