Porrburen – 🧻 När abstinensen luktade hö och latex

Porrburen var från början ett pilotprojekt för att behandla sex- och porrmissbruk bland kaniner. Men det slutade snabbt som ett monumentalt fiasko där inga spärrar längre fanns – bokstavligen. På pappret hette det ”Rehabiliteringsenhet för stimuli-beroende gnagare”, men i praktiken var det en svettig, flåsande bur där juckljuden studsade mot väggarna.

Välkommen till den mest skamlösa platsen i Kaninmyndighetens historia.

🛏️ Gruppsnusk och gummikoppel

Redan vid inskrivningen märktes problemen. Den första kaninen – en grå pälsboll med höga dopaminnivåer och låg impulskontroll – försökte jucka på både dörrkarmen och inskrivningsdatorn. En andra gnagare, som kallade sig ”Master Fluff”, vägrade bära något annat än latexmask och koppel. Det blev snabbt tydligt att detta inte var ett vanligt beroende.

Inom tre dagar hade kaninerna organiserat spontana gruppsnusksessioner, använt höbalar som sexgungor, och smugglat in VHS-kassetter med 80-talsporr i falska morötter.

Peter, som ansvarade för medicindistributionen, fick själv en traumatisk start när han blev tvångsjuckad av en kanin som trodde att hans knän var ”två fluffiga parningsklot”.

💊 Amfetamin + porr = dålig vårdkemi

En granskning visade att minst tre av de intagna gick på amfetamin. En av dem, en vit albinohanne kallad ”Speedy Spermo”, skrek konstant ”ALLA KAN FÅ!” och onanerade med hjälp av en roterande vattenflaska som modifierats till vibrator. Vårdpersonalen hittade honom en natt i datasalen där han försökte knulla sig genom skärmen på en porrsajt från 2006.

Amfetaminet förstärkte inte bara suget – det gjorde abstinensen till ett gnisslande helvete. Kaninerna vaknade med morotshår i tänderna och sökte konstant efter ”något att gnaga, nåt att jucka, nåt att streama.”

🧻 Exponeringshö och latexångest

Som ett desperat motdrag infördes ”exponeringsterapi med hö och latex”. En form av konfrontativ vård där kaninerna skulle klappa på latexhandskar och titta på bilder av andra kaniner i vanliga miljöer – utan sex.

Det slog fel.

En kanin fick ett epileptiskt juckanfall bara av att se en balpress, och flera andra började para ihop ljudet av tejp med sexuella triggers. En behandlare försökte spela in ”neutral hömusik” men det slutade i en orgie i städrummet när höbalarna staplades i fel formation.

🖥️ Incognito-läge blev normal-läge

Allt surfande skulle övervakas – det trodde man. Men en särskilt teknisk kanin, kallad ”Gnagarproxy”, lyckades skapa en privat server i en kompostlåda. Snart streamades det liveparning från hela buren och ”BunnyHub” hade 237 aktiva användare – alla innanför samma stängsel.

Peter försökte sätta ett porrfritt lösenord på nätverket. Men han skrev fel och döpte Wi-Fi:t till ”kaninpung123”. Det blev istället ett lösenord för att komma åt en förbjuden samling porrbilder i 4K-upplösning.

När han konfronterade en grupp surfande kaniner utbröt ett allvarligt missförstånd: de trodde han ville ha medverkan.

🔐 Vårdsamtal med svansar i vädret

Samtalsterapi bedrevs i grupp. Tanken var: ”Dela era känslor, inte era könsdelar.” Men det var dödfött. Alla satt med svansarna i vädret, morotsbit i munnen och stirrade på varandras bröstvårtor (ja, vissa hade piercat dem).

En kanin erkände:
– Jag började med soft-core. Men sen… sen blev det sadelkameror, gummigrävar och höporr.
En annan svarade:
– Jag juckade på en hoverboard. Den filmade mig. Jag la upp det. Fick 11.000 likes. Sen var jag fast.

Peter antecknade panikslaget och skrev ”eventuell kollektiv psykos?”. Men ingen annan verkade bekymrad.

🧠 Fakepsykoser och porrförmåner

Snart började vissa fejka porrrelaterade psykoser för att få förlängd vistelse. Ett nytt beroende utvecklades: uppmärksamhetsporr. En särskild kanin, ”Fläsk-Mons”, blev känd för att fejkjucka i korridoren under brandövningar. Han sa att han bara kunde lugna sig om han fick titta på latexhandskar och sniffa Imovane-morötter.

Behandlingsplanen brast helt när en kanin skickade in ett mejl till Kaninmyndigheten där det stod:
”Vi behöver mer glidmedel till journalsystemet. Bokstavligt.”

🐇 Peter tappade greppet (och byxorna)

Peter försökte stå emot. Han skapade informationsblad om självkontroll, satte upp lappar med “Stäng gylfen – öppna hjärtat”, och införde total porrblockad på all teknik.

Men tekniken slog tillbaka. Kaninerna började skriva fanfiction om Peter i BDSM-sammanhang. De printade det på toapappret. En natt vaknade han av att två kaniner i mask och sele satt ovanpå honom och reciterade ”vårdgivande dirty talk”.

Han skrek.
De juckade.
Och hela buren applåderade.

🪨 Kaninerna som aldrig kom

Till slut konstaterades det i internutredningen: ”Porrburen har blivit en katalysator för fortsatt sexmissbruk.” Ingen hade blivit botad. Alla hade blivit värre. En till och med blev influencer.

En lät operera in HDMI-port i svansen. En annan skrev en bok: ”Jucka dig fri – ett liv i latex och längtan”. Peter ansökte om förflyttning till ett burprojekt om hösorter och trivsel. Han nekades.

📼 Slutsats: Vissa burar saknar dörr

Porrburen var tänkt som vård. Men slutade som ”socialt experiment gone erotiskt fel”. Kaninerna var för smarta, för kåta, och Peter var för naiv.

En utvärdering föreslog att framtida rehab ska ske i totalt sensorisk isolering – inga dofter, inga höbalar, inga ljud, inga bilder. Bara… betong.

Men enligt ryktet hörs än idag ett viskande från det gamla behandlingsrummet:
– “…jag kan sluta när jag vill… bara en sniff till…”

Av: Mikael Heijel