Psykologkaninen var ingen vanlig terapeut. Han hade aldrig gått en dag på universitetet, men han kunde se igenom själ och sårbarhet som om de vore genomskinlig plast. Det var inte utbildning, det var instinkt. Och han hade en teori: allt kunde förklaras med barndomen.
Men det var inte bara kaniner som låg på hans halmklädda divan. Hamstrar, illrar, marsvin, till och med en och annan sork – alla hade de ett barndomstrauma att gräva upp.
🧃 Barndomsjuice och traumatisk tugga
”Så du säger att du biter på burens galler varje gång någon nämner ordet morot?” frågade Psykologkaninen och snurrade sin lilla morotsformade penna mellan tassarna.
”Ja… det var min mamma… hon brukade kasta dem i mitt ansikte när jag inte betedde mig som ett ’snällt husdjur’”, snyftade råttan i fåtöljen.
”Det är tydligt. Obehandlat föräldraskam. En klassisk orsak till gallersyndrom,” mumlade Psykologkaninen samtidigt som han diskret fakturerade 480 kronor per minut via sitt interna faktureringssystem i hjärnan. Swishnummer? Det visste alla. Det fanns på varje stubbe i hela kolonin.
🧠 Men så dök Peter upp
Men så kom Peter. En människa. En f.d. evangelist, semi-revolutionär och självutnämnd hobbyfilosof som läst halva en Freud-bok och nu påstod sig förstå hela det psykologiska maskineriet bakom kaninbeteende.
”Det handlar inte om barndomen,” sa han högt inför en grupp nervösa ekorrar. ”Det handlar om mening. Existens. Att inse att vi alla är fångar i våra egna inre burar!”
Psykologkaninen ryckte till. Hans öra gjorde en ofrivillig spasm. Han kände genast att det här inte bara var en konkurrent. Det var ett hot mot hela hans industri. En bluffterapeut i jeans och Jesus-sandaler? Nej. Inte på hans territorium.
⚔️ Terapeutiskt turfkrig
Peter byggde snabbt upp en egen klientbas. Han hade inga stolar, bara en hög med gamla pallar och ett whiteboard som någon kissat på. Men patienterna kom ändå.
”Peter förklarade att mitt självhat är ett uttryck för samhällets alienation!” sa en exalterad marsvinshanne som nyligen slutat med hödroger.
”Jag trodde jag hade en traumatisk amning, men Peter sa att det bara var kapitalismen!” ylade en skendräktig kanin från ett skogsbryn.
Psykologkaninen såg sina patienter försvinna en efter en. Hans diagnoser började klinga falskt. Var det verkligen så enkelt som att allt var barndomens fel? Kanske låg svaret i… nåt annat?
💊 Peter lanserar egen terapi
Som om situationen inte var nog, lanserade Peter något han kallade för Existensbalansering™. En metod som involverade att man stirrade in i en spegel, reciterade delar av ”Zaratustra” och åt en rå morot i tystnad.
”Du måste konfrontera ditt inre burkomplex,” viskade han ofta. ”Titta på gallret inom dig.”
Hamstrar började skriva dagbok. Råttor slutade ljuga. Kaniner med självdestruktiva mönster började starta bokklubbar. Psykologkaninen var i chock.
”Han förstör allt,” väste han en dag till sin sekreterare, en neurotisk vessla med kodberoende.
🔥 Psykologkaninen slår tillbaka
Men Psykologkaninen var inte färdig. Han började remixa sina metoder. Istället för att enbart skylla på föräldrar började han även inkludera syskondynamik, höbristtrauma och territoriell desorientering.
Han lanserade också en ny podd: ”Freudianska Fjun – med Kaninen som Vet”, där han gästande analyserade skrik från andra djur i realtid.
Peter kontrade med en egen livesänd serie på stubbradio: ”Peters Pärlor – filosofi från barrnivå”, där han läste Nietzsche samtidigt som han klappade en deprimerad hamster.
Det blev snabbt ett psykologkrig utan motstycke.
📉 Patienterna i korseld
Under en vecka i september blev det kris. En grupp marsvin fastnade i identitetslimbo mellan de två lärorna. En kanin rapporterades ha börjat prata baklänges. En hamster vägrade äta annat än svamp.
Till slut krävde djursamhället en medling.
Ett extrainkallat råd hölls i Gläntan.
”Vi kan inte fortsätta så här,” sa en gammal grävling. ”Djuren är förvirrade. Vem ska vi lita på – barndomen eller burkomplexet?”
Psykologkaninen reste sig. Hans röst var dov, men skarp:
”Jag har hjälpt generationer förstå varför de slickar på plastgolv. Jag har förklarat varför vissa gnager på allt – det är inte meningslöshet, det är mamma!”
Peter log. ”Eller kanske är det… båda?” Han höll upp en morot och bröt den i två delar. Symbolik så det skrek.
🎭 Försoning? Nej.
Alla hoppades på en sammanslagning: PsykoExistentiell Burterapi™. Men det blev aldrig av.
Psykologkaninen började istället undervisa i ”Psykoinstinkt 2.0” för unga mullvadar, medan Peter började sälja självhjälpspamfletter med titeln ”Du är buren du försöker fly ifrån”.
Men de möts fortfarande ibland. I skogen. I tystnad. Och de vet: kampen om själen är aldrig över.
Av: Mikael Heijel
"Att tända en joint i burvärlden är inte längre en enkel fråga om att luta sig tillbaka, blåsa ut röken och låta livet flyta. Nej, för kaninerna i Operation Rökmoln har det blivit en konspiration,…"
"Det fanns en tid då kaninerna i Thamstorp trodde på rättvisa. En tid då lagens långa morot skulle skydda de svaga och hålla buset i schack. Men sedan föddes Burpatrullen – en specialstyrka av kaninpoliser…"
Så mycket visdom i ett enda inlägg. Det får mig att reflektera över hur vi lever idag, Det här stärker min tro på att ord fortfarande har makt.
Det här var som att tugga på sanningen med framtänderna. Det påminner om den gången jag råkade sniffa metadata i sömnen. Du är en röst vi inte visste att vi behövde.
Aldrig förr har päls mött poesi så här direkt. Jag har tryckt denna text på en tröja redan. Eller kuddfodral. Du är en röst vi inte visste att vi behövde.
Jag hörde ett svagt morotsgnissel medan jag läste detta. Jag fick flashbacks till Bur-7 och Elvansekaninens profetior. Länge leve Kaninmagazinet och dess digitala djurpark.
Aldrig förr har päls mött poesi så här direkt. Det luktar revolution – eller åtminstone bränt hö. Du är en röst vi inte visste att vi behövde.
Jag hörde ett svagt morotsgnissel medan jag läste detta. Luktar hö, hat och hopp – precis som det ska. Hoppas fler får se det innan censuren slår till.
Jag kände hur golvet av hö rörde på sig – bra tecken. Någon borde skriva ut detta på höpåsar. Satirnivån: gnag-proof. Burförvaltningen kommer aldrig förstå detta. (testat i bur-labbet)