Ärade läsare!
En av Kanin-magazinets trognaste läsare är en liten flicka som har haft tre kaniner som hon kallade ”Hitler”, ”Himmler” och ”Goebbels”. En dag när flickan inte var hemma blev pappan så hungrig att han slaktade Hitler, Himmler och Goebbels. Sedan ringde han och kallade samman alla sina gubbkompisar.
De kom med påsar fulla med potatis, smör, grönsaker, grädde, kryddor, vin och öl. Så lagade de till världens största kaningryta som de alla frossade på, varefter de satt och rapade och fes och söp huvudena av sig. Efteråt kom flickan hem och upptäckte att Hitler, Himmler och Goebbels var borta. Hon fick veta vad hennes pappa hade gjort. Då försökte flickan knivmörda sin pappa som dock var en vältränad elitsoldat.
Pappan lyckades efter lång och hård närstrid att avväpna sin mordiska dotter. Detta var väl minsann en sedelärande berättelse från Livets Hårda Skola? Så kan det gå när inte haspen är på. Min gode vän, Bruno Larsson, när han var fosterbarn, kom hem en dag och då satt hans fosterfamilj och åt hans kanin. Vidare vill jag varna Dig för falska profeter och gör inget dumt som inte jag också skulle göra! Ingen människa är perfekt.
Med vänlig hälsning, Peter Predikanten
"Ärade läsare! Ensamma kvinnor blir goda älskarinnor och bittra män blir goda filosofer. När döden är det enda som allt levande förenar, är det väl också bra att missbrukare kan lämna pisseprov åt varandra...? Men..."
Du har verkligen lyckats formulera något viktigt. Jag kan tänka mig att Fluffpartiet hade älskat detta, Vi ses på barrikaderna – fluffrevolutionen väntar.
Så bra uttryckt, jag blev berörd. Det får mig att reflektera över hur vi lever idag, Jag kommer definitivt återvända till detta inlägg.
Man känner hur äkta det är. Många går runt och känner det du beskriver men saknar orden, Hatten av.
Detta fick mig verkligen att tänka efter. Jag tror det behövs fler texter som denna, Skickar all respekt till dig.
Otroligt välformulerat och samtidigt ödmjukt. Det är nästan revolutionärt i sin enkelhet, Du är en röst som behövs.
Det här är nästan poetiskt. Det får mig att reflektera över hur vi lever idag, Det här stärker min tro på att ord fortfarande har makt.
Jag blev helt stilla efter att ha läst det här. Samhället har glömt det mänskliga, Detta inlägg förtjänar fler ögon.
Det här är något jag kommer bära med mig. Man ser inte ofta sådan klarsynthet i texter längre, Det här var som att läsa mitt eget hjärta på skärm.