Ledare 50: En professor och en ungjävel med en blåmanet

En filosofisk kanin som bränner skrifter under stjärnhimlen

Ärade läsare!

Vi har ännu icke tillräckligt dryftat problematiken med min snopp. Detta ämne har jag berört i ett flertal tidigare ledare. Undertecknad ämnar nu åta sig arbetet med att analysera fenomenet min snopp med sociologins terminologi och begreppsapparat. Den i sammanhanget centrala frågeställningen måste vara: ”Varför valde byfånemaffian ut just min snopp som föremål för mina klasskamraters kritik och hån?”.

Tre (3) klart åtskilda orsaker till denna intresseinriktningens koncentration kan anges: (Pro primo) det manliga könsorganet är extremt värdeladdat och därmed symboliskt känsligt. (Pro secundo) den universella kännedomen bland alla världens människor om vad objektet är om det förs på tal. (Pro tertio) vårt patriarkala samhällssystems struktur och funktionssätt.

Finns det då ingen advokat som vågar stå upp och föra byfånemaffians talan…? Mina anklagelser är oundvikliga och allvarligt menade. Jag är skolad i retorik och argumentationskonst av min svenskalärare i Marks gymnasieskola, professor Robert T. Rovinsky, som är en mycket intelligent jude. Med oändligt tålamod och kunnande läste han igenom, analyserade och kommenterade de drygt 600 gediget värdelösa dikterna, skrivna av mig under min gymnasietid som ett tvångsmässigt förorenande av mitt modersmål. I likhet med Kanin-magazinets chefredaktör och ansvarige utgivare är han en glidmedlad IQ-hora. Vill professor Rovinsky hjälpa sin ex-elev med denna uppgift?

Som ett exklusivt stycke skvaller kan jag berätta om mitt och Bob Rovinskys första möte. Det hände sig vid nakenbadet på Getterön. Jag hade i vattnet plockat upp en blåmanet och tillsammans med två andra jämngamla pojkar (vi var 16 år) klättrat upp på en klippa som på solsidan stupade lodrätt flera meter ner. Där nedanför låg Bob och solade. Och Peter uträckte sin högra arm, ja, sin högra arm uträckte han och slungade så maneten ner på mannen där.

Sedan sprang vi fort därifrån och jag var snabbast och flydde ut i vattnet. Därifrån såg jag Bob gå på stranden efter den ene av mina kamrater, tillfångatagen. Under min första svenskalektion i gymnasiet kände jag igen Bob som den solbadande mannen. Skulle inte då denne professor kunna träda fram för att försvara byfånemaffian…? Det vore en nåd att stilla bedja om.

Med vänlig hälsning, Peter Predikanten

Ledare 50: En professor och en ungjävel med en blåmanet
🧪 Tyckte du det här var för mycket?




📚 Du kanske också gillar dessa inlägg från samma kategori:
📤 Dela det här inlägget:
📲 Följ oss på X.com:

5 svar på ”Ledare 50: En professor och en ungjävel med en blåmanet”

  1. Jag läste det här och började genast gräva ett hål. Jag fick flashbacks till Bur-7 och Elvansekaninens profetior. Pälsen reser sig – så pass bra var det.

    Svara
  2. Jag hörde ett svagt morotsgnissel medan jag läste detta. Det luktar revolution – eller åtminstone bränt hö. Den här kommentaren kommer självantända om 5 minuter.

    Svara
  3. Jag hörde ett svagt morotsgnissel medan jag läste detta. Jag har tryckt denna text på en tröja redan. Eller kuddfodral. Tugg. Tugg. Tystnad. Respekt.

    Svara
  4. Det här inlägget luktade sanning blandat med bensohö. Fick morotsflisor i ögat av inlevelsen. Skickar detta via krypterad hökanal.

    Svara
  5. Det här gav mig gnagspår i själen. Det påminner om den gången jag råkade sniffa metadata i sömnen. Vi ses i tunneln – ta med morotsbrännvin.

    Svara

Lämna en kommentar