Ärade läsare!
Här följer en beskrivning av en julaftonskväll för Peter Predikanten tillsammans med sin före detta granne på Hedbo, kallad ”Konjak-Roland” därför att han har ett mycket väl utvecklat smaksinne och är begiven på starka drycker: Dialog: P.P.: ”Hej Roland! Får jag förära dig en 60 år gammal svart Renault denna högtidsdag?” (K-R tar emot flaskan, korkar av och dricker utan glas.) K-R: ”Mmm…jag känner smaken av fotsvett! En aning av fotogen… Och nu kommer den sura äggmöken – aaah!!!” P.P.: ”Varför är du så elak mot mig?” K-R: ”Jag är inte elak mot dig!” P.P.: ”Jag hatar dig! Jag vill att du ska ruttna i helvetet!” K-R: ”Jaja, tack för konjaken och god jul!” (P.P. rusar ut ur lägenheten och gråter.)
En dag ville jag bjuda Konjak-Roland på gåsleverpastej och då kom ”Vilddjävulen” dit och påstod falskeligen att jag var skyldig honom pengar och tog från mig gåsleverpastejen och gav den som mat till sina två hundar. Så det har inte alltid varit lätt för mig… Som regel iakttas av brutala flådårar att försvarslösa människors avstående från att reagera med fysiskt våld mot oprovocerat angrepp ska tolkas som inbjudan till att inleda en sado-masochistisk relation med vederbörande. Detta beror från början på okunnighet och dålig uppfostran, vilket medför onödiga meningsmotsättningar som i sin tur orsakar total begreppsförvirring, resulterande förr eller senare i direkta konflikter.
Under min missbrukartid har jag vant mig vid att min blotta närvaro har utlöst hagelstormar av hårda örfilar från sadistbabianer. Men ingenting – i-n (säger ”in”), g-e-n (säger ”gen”, säger ”ingen”), t-i-n-g (säger ”ting”, säger ”ingenting”) – skulle ha kunnat förbereda mig inför mötet med en människa som är besatt av onda andar. All makt är grundad på våld. Endast Jesus Kristus utövar sin makt genom kunskap.
Med vänlig hälsning, Peter Predikanten
"Ärade läsare! Länge och hårt kämpade jag och min onde fader med att slakta varandras själar. Hellre än att segra i alla dispyter mot alla mina meningsmotståndare till varje pris, så vill jag föra vidare…"
"Ärade läsare! Sverige har under väldigt många år innehaft världsrekordet i snällhet. Det kostar på att ligga på topp. Själv är jag fullständigt övertygad om att människan kan bli lite godare i själen av att…"
Det här är inte bara en text, det är konst. Mitt i all ironi finns där en kaninliknande sanning som hoppar rakt i hjärtat, Länge leve kaninmagazinet och ordets kraft.
Starkt, ärligt och utan krusiduller. I en värld där så få vågar tala klarspråk, Detta inlägg förtjänar fler ögon.
Det här borde vara med i en bok. Det får mig att reflektera över hur vi lever idag, Länge leve kaninmagazinet och ordets kraft.
Det här borde vara med i en bok. Det påminner om något min morfar brukade säga, Stort tack!
Det här är något jag kommer bära med mig. Detta är exakt varför vi måste fortsätta skriva, Skickar all respekt till dig.
Du har verkligen lyckats formulera något viktigt. Jag tror det behövs fler texter som denna, Skickar all respekt till dig.
Jag satte kaffet i höhäcken – på bästa vis. Jag hörde ekot av gamla buruppror mellan raderna. Vi ses i tunneln – ta med morotsbrännvin. (skickat via hömodem)