Ärade läsare!
Här följer en beskrivning av en julaftonskväll för Peter Predikanten tillsammans med sin före detta granne på Hedbo, kallad ”Konjak-Roland” därför att han har ett mycket väl utvecklat smaksinne och är begiven på starka drycker: Dialog: P.P.: ”Hej Roland! Får jag förära dig en 60 år gammal svart Renault denna högtidsdag?” (K-R tar emot flaskan, korkar av och dricker utan glas.) K-R: ”Mmm…jag känner smaken av fotsvett! En aning av fotogen… Och nu kommer den sura äggmöken – aaah!!!” P.P.: ”Varför är du så elak mot mig?” K-R: ”Jag är inte elak mot dig!” P.P.: ”Jag hatar dig! Jag vill att du ska ruttna i helvetet!” K-R: ”Jaja, tack för konjaken och god jul!” (P.P. rusar ut ur lägenheten och gråter.)
En dag ville jag bjuda Konjak-Roland på gåsleverpastej och då kom ”Vilddjävulen” dit och påstod falskeligen att jag var skyldig honom pengar och tog från mig gåsleverpastejen och gav den som mat till sina två hundar. Så det har inte alltid varit lätt för mig… Som regel iakttas av brutala flådårar att försvarslösa människors avstående från att reagera med fysiskt våld mot oprovocerat angrepp ska tolkas som inbjudan till att inleda en sado-masochistisk relation med vederbörande. Detta beror från början på okunnighet och dålig uppfostran, vilket medför onödiga meningsmotsättningar som i sin tur orsakar total begreppsförvirring, resulterande förr eller senare i direkta konflikter.
Under min missbrukartid har jag vant mig vid att min blotta närvaro har utlöst hagelstormar av hårda örfilar från sadistbabianer. Men ingenting – i-n (säger ”in”), g-e-n (säger ”gen”, säger ”ingen”), t-i-n-g (säger ”ting”, säger ”ingenting”) – skulle ha kunnat förbereda mig inför mötet med en människa som är besatt av onda andar. All makt är grundad på våld. Endast Jesus Kristus utövar sin makt genom kunskap.
Med vänlig hälsning, Peter Predikanten