Ledare 37: Ett personporträtt.

Ledare 37: Ett personporträtt.

Ärade läsare!

Ensamma kvinnor blir goda älskarinnor och bittra män blir goda filosofer. När döden är det enda som allt levande förenar, är det väl också bra att missbrukare kan lämna pisseprov åt varandra…? Men Diarré-häxan var ändå ett styggt stycke när hon levde! Hon lurade mig via ombud 5 eller 6 gånger att köpa tjack som hon blandat ut med mycket starkt laxermedel – det är inte roligt att skita på sig. Då är det gott att jag kan få samtala med Orsak-och-Verkan, för vi förstår verkligen varandra. Men vi svenskar är ju ändå bäst i hela världen på att greja och fixa och dona och ha oss, eller hur…?

Det var en gång sultanen i Konstantinopel på medeltiden. Denne sultan hade ett harem med tusen fruar, bihustrur och konkubiner. En dag gick sultanen in till sitt harem för att förlusta sig med en av dessa underbart vackra kvinnor. Då blev kvinnorna vansinniga av svartsjuka och började slåss och försökte klösa ögonen ur varandra och de gav sig till och med på sultanen! Vild av hysteri rusade sultanen ut ur haremshuset, låste porten och bommade för alla fönster, lät sina slavar hämta och stapla ved runt väggarna på haremshuset, gjöt vin och olja på bränslet och sedan tände han på! Jävlar, vad det brann!!! Alla satkärringarna dog en plågsam död som lågornas rov, men sedan den dagen levde denne vise man som en fri och lycklig människa under resten av sitt liv.

Diarré-häxan skröt för mig om att hon klyvde sin sambos huvud med en yxa när han låg och sov för han brukade misshandla henne och hon var rädd för att bli ihjälslagen. Må hon vila i frid.

Med vänlig hälsning, Peter Predikanten

Ledare 37: Ett personporträtt.
🧪 Tyckte du det här var för mycket?




📚 Du kanske också gillar dessa inlägg från samma kategori:
📤 Dela det här inlägget:
📲 Följ oss på X.com:

6 svar på ”Ledare 37: Ett personporträtt.”

  1. Detta fick mig verkligen att tänka efter. Det är som att läsa en inre sanning vi alla vet men inte vågar tala om, Hatten av.

    Svara
  2. Det här gav mig samma känsla som första gången jag såg solljus. Borde sparas i Burarkivet under “farligt material”. Får flashbacks till Bur-7 och de hemliga höprotokollen. Skickar detta via krypterad hökanal.

    Svara
  3. Aldrig förr har päls mött poesi så här direkt. Sånt här gör att man vill vässa tänderna extra. Länge leve Kaninmagazinet och dess digitala djurpark.

    Svara
  4. Det luktade både frihet och foder. Satirnivån: gnag-proof. Det här är exakt varför gångarna aldrig får asfalteras. Kände hur hela höladan applåderade tyst.

    Svara

Lämna en kommentar