Ärade läsare!
Att alla barn I hela världen har lika stor rätt att kunna lita först och främst på sina egna föräldrar – är det en princip som är värd att dö för? Kanin-magazinets chefredaktör menar det. Men jag är en ynkrygg som är rädd för döden… Vilket råd skulle världshistoriens störste filosof, Ludvig Wittgenstein, ha gett mig i denna situation? Han skulle kanske ha frågat mig vad det är som är så fruktansvärt med döden.
En starkt bidragande orsak till min rädsla för döden och till min förhärjande dödsdrift är att när min farmor gick bort, då fick jag (vid 8 års ålder) ingen möjlighet att föra ett förtroligt och meningsfullt samtal med mina föräldrar om döden. När jag ställde frågor till min mamma om döden, då blev mamma orolig för att jag inte mådde bra. Nästa dag körde mig mina föräldrar till barnpsyk i Borås där jag jag fick måla med vattenfärger. Men jag fick inga svar på mina frågor…
Nu frågar Peter Predikanten om någon i Kanin-magazinets läsekrets har kännedom om vem som har ansvaret för den svenska byfånemaffian? Peter Predikanten är arg. Mycket arg! Detta är vad som hjälpt mig att överleva: A) Hunger. B) Hämnd. C) Hat. D) Hallucinationer. 4H! Och Humor…
När jag var 16 år fyllda och en dag som vanligt grälade med min dårpappa, då anklagade han mig: ”Du är lika ond som Adolf Hitler därför att du använder en massa fina ord för att få mig att känna mig dum!” Jag började genast läsa biografier om Adolf Hitler, Heinrich Himmler, Joseph Goebbels, tegelstenstjocka faktaböcker om nazismen och historieböcker om andra världskriget. Sedan vände jag mig mot min dårpappa för att försvara min anständighet mot hans orättvisa anklagelse. Då hade han glömt vad vi bråkat om.
Nu, när jag är gammal, bemöter jag mina meningsmotståndare med klart i åtanke, att jag kan bli tvungen att mörda dem alla. För se, jag är en liten mordisk djävul… Och si, eder barndoms serietidningshjältar och leksaker ska inför eder i vuxen ålder stå upp som edra nya gudar och gudinnor, amuletter och talismaner!
Med vänlig hälsning, Peter Predikanten
"Ärade läsare! Sverige har under väldigt många år innehaft världsrekordet i snällhet. Det kostar på att ligga på topp. Själv är jag fullständigt övertygad om att människan kan bli lite godare i själen av att…"
"Ärade läsare! Länge och hårt kämpade jag och min onde fader med att slakta varandras själar. Hellre än att segra i alla dispyter mot alla mina meningsmotståndare till varje pris, så vill jag föra vidare…"
Det här är nästan poetiskt. Jag tror det behövs fler texter som denna, Hatten av.
Jag hörde ett svagt morotsgnissel medan jag läste detta. Jag minns när detta diskuterades på darknet-kaninslang. Pälsen reser sig – så pass bra var det.
Det här gav mig gnagspår i själen. Fick morotsflisor i ögat av inlevelsen. Du är en röst vi inte visste att vi behövde.
Magen kurrade av ren revolution. Det smakar både sanning och sågspån. Kände hur hela höladan applåderade tyst.
Det kändes som en uppgrävd gång från förr. Det är som att morotsjuicen i mig började koka. Det här är som att öppna en hemlig gång under buren. Hoppas fler hinner se innan censuren nyser. [burvissling]
Helt korrekt. Jag skickar detta via hömodem nu.
Kändes som att bli fri men i en mycket mindre bur. Det är som att morotsjuicen i mig började koka. Over and bur-out.
Det här gav mig samma känsla som första gången jag såg solljus. Sånt här gör att man vill vässa tänderna extra. Varje rad är en ny gnagning på frihetens grind. Arkiverar i “heliga gnagningar”.