Kaninkulten var aldrig tänkt att bli stor. Den började som ett felstavat blogginlägg, ett par rotade morötter, och en man vid namn Peter som pratade lite för intensivt med sin belgiska jättekanin. Men vad som började som ett oskyldigt samtal med ett pälsdjur i källaren, växte snart till något mycket större. Mycket mörkare. Och mycket, mycket fluffigare.
🧠 Det började med ett samtal
Peter hade alltid känt att människor var… svåra. Deras ögon flackade, deras röster var opålitliga, och de kunde inte ens hålla sig till ett gemensamt trafikljussystem. Men kaniner? De dömde aldrig. De satt där med sina darrande näsor och såg ut som om de visste något han inte visste.
Så han började prata med dem.
Först med enkla frågor: ”Hur mår du, Snoddas?” och ”Vill du ha mer selleri?”. Men en natt svarade Snoddas.
Inte med ord, förstås. Det hade varit för enkelt. Snoddas blinkade långsamt, vände ryggen till och la en ensam, perfekt rund kaninlort på Peters kudde. Det var en symbol. En kallelse. En början.
🕳️ Källaren förvandlas
Peter isolerade källaren. Inte akustiskt – själsligt. Han målade väggarna med gamla tidningar om spirituell upplysning, byggde altare av IKEA-hyllor och smugglade in höbalar märkta som ”terapeutiskt golvströ”.
Inom en vecka hade tre andra kaniner flyttat in. Inom en månad hade han tatuerat ”KANINENS VILJA” i pannan – baklänges, så att han kunde se det i spegeln.
⛪ Det första mötet
De kallade det inte en sekt. Det var ett ”kollektiv av moraliskt upphöjda öronbärare”.
Vid första mötet satt Peter i mitten med en kåpa sydd av gamla fleecefiltar. Runt honom låg sju kaniner i en perfekt cirkel – utplacerade enligt en ritual han kallade ”Morotens Labyrint”.
Alla deltagare fick tugga på samma morot, ett varv åt gången, medan Peter läste högt ur Kaninernas evangelium enligt Flopsy – ett dokument han själv hade förfalskat genom att översätta en IKEA-manual till latin och byta ut alla ord som började på “F” mot “Fluff”.
🎩 Rekrytering via snusförnuft och pelletpåsar
Peter insåg snart att han behövde fler. Inte fler kaniner – de förökade sig snabbare än han hann döpa dem – utan människor. Tjänare. Vittnen. Donationsmottagare.
Så han började rekrytera.
Han gick till närbutiker med broschyrer: “Har du någonsin känt att din själ saknar morot?” och “Din plats i kaninhålet väntar”. Han postade i Facebook-grupper med namn som “Andligt Uppvaknande Sverige 🌕🐾” och “Ekologiska gömställen för emotionellt instabila män”.
🧎 En vanlig ceremoni
Varje söndag samlades de i källaren, nu kallad ”Burtemplet”. Ceremonin inleddes med att deltagarna kröp på alla fyra och gnagde på ett plaststaket Peter snickrat ihop av gamla marsvinsburar. Därefter viskade han heliga mantran:
”Vi är små, men vi är många.
Vi är tysta, men vi gräver.
Vi är fluff, men vi är farliga.”
Sedan visade han dagens budskap, projicerat på väggen med hjälp av ett trasigt diaprojektor från 1998 och handritade bilder av kaniner i korsfästelseposition.
🧨 Den växande makten
Med tiden började Kaninkulten påverka lokalpolitiken. Inte direkt, men genom sin närvaro på kommunfullmäktiges fikapauser. Flera ledamöter fångades viskande om “underjordiska agendor” och “morotsbudgetar”.
När kommunens hemsida plötsligt visade ett pop-up-meddelande som sa “🐇 Ditt liv styrs nu av öronen 🐇”, började folk ana oråd.
Men det var redan för sent.
🔒 Underjordens uppvaknande
Kaninerna hade börjat gräva. Under Peters ledning, beväpnade med små pannlampor och tränade via TikTok-klipp på grävteknik, skapade de ett nätverk av tunnlar under hela kommunen.
De kallade det Burverket.
När kommunen en dag fick vattenläcka och halva stan sjönk ner i ett hål format som en gigantisk kanin, blev det tydligt: uppvaknandet var här.
📜 Peters stora manifest
Peter publicerade sitt manifest – Fluffets Filosofi – som ett inlägg på Flashback under användarnamnet “ÖverKanin84”. Det innehöll stycken som:
- “All sanning finns i hö.”
- “Öronen är själens parabolsystem.”
- “Människor går på två ben, kaniner hoppar över sanningen.”
📦 Kaninernas ekonomi – pellets, lån och evig skuld
Kaninkultens ekonomiska modell var lika enkel som den var genial. Alla medlemmar ombads lämna en tiondel av sina morotslager varje vecka – inte i fysisk form, utan som pelletsobligationer. Dessa obligationer kunde sedan säljas vidare på den interna marknaden, kallad Burzilla, där Peter själv agerade centralbank, mäklare och moralisk vägvisare.
”Den som sått morot får skörda pellets”, sa han ofta – ett mantra som fick flera unga kaniner att ta lån de aldrig kunde betala tillbaka. Den inre kretsen, de som bar titeln Morotens Väktare, kunde däremot skriva av skulder genom att bara tugga sönder pappret.
Ett ekonomiskt system byggt på skuld, tro och illusion. Precis som i den riktiga världen – men sötare och mer fluffigt.
🧪 Experimenten i bur B13 – gränslös utveckling
Ingen visste riktigt vad som pågick i bur B13, förrän det började höras märkliga ljud därifrån. Peter hade där initierat ett nytt projekt: hybridkaniner. Målet var att skapa en ny typ av medlem – lydig, tålig, men ändå söt nog för att framkalla förtroende på sociala medier.
Rykten talade om korsningar mellan kanin och papegoja, så att sekten skulle kunna sprida sin lära både via fluff och förprogrammerad upprepning.
En gång såg en av de äldre kaninerna ett exemplar som pep:
”Peter är frälsaren. Peter är frälsaren. Tugga lugnt.”
De som ställde frågor om B13 hamnade ofta själva i B13. Ut kom de inte. Bara ljuden från gnagande och digitala eko-psalmer kvarstod.
🗺️ Expansionen till andra städer – QR-morötter och kodord
Med säkert fäste i underjorden började Kaninkulten sprida sig till nya områden. Metoden var lika märklig som effektiv: QR-kodade morötter gömdes på strategiska platser – under parkbänkar, i skolträdgårdar och ibland till och med i politiska valstugor.
När någon skannade koden fick de ett meddelande:
”Du har valts. Din päls är ren. Följ moroten.”
De som svarade blev kontaktade av anonyma konton med namn som @BurritoRabbit och @SanningsGnaget. Inom kort var de indragna i kultens Telegramgrupper där varje ny medlem firades med en ASCII-kanin och sju digitala tuggljud.
Expansionen var ett faktum. Och Peter? Han satt som vanligt i centrum – i ett dämpat rum, med pälsbeklädd stol, och log. Världen blev mer hans för varje morot som skannades.
🐰 Den stora splittringen
Men varje stor rörelse drabbas av splittring.
En grupp kaniner – ledda av den albinohonan Evangeline – bröt sig loss och bildade De Sju Hoppens Orden. De ansåg att Peter börjat förmänskliga kulturen för mycket. Evangeline deklarerade:
“Vi är inte husdjur. Vi är gudomliga grävare.”
De två grupperna möttes i ett episkt slag under en övergiven Ica Nära. Morötter flög. Klövar rök. Peter skrek i tungor.
🎬 Epilogen: Uppvaknandet under jord
Idag lever Peter som en myt. Vissa säger att han förvandlades till en jättelik kanin. Andra hävdar att han flyttade till Värmland och driver en retreat för utbrända IT-tekniker.
Men vissa påstår att man kan höra viskningar under marken på nätterna:
“Peter kommer åter… och han har med sig fler burar.”
Av: Mikael Heijel
"I burvärldens dammiga skrymslen har demokratin tagit en märklig form. Där människor en gång talade om frihet, jämlikhet och rättvisa, tuggar nu gnagare sina partiprogram tills papperet blir till konfetti. Välkommen till kaninernas och råttornas…"
"Kleptomanen var inte som andra kaniner.Det här var inte en vanlig morotsgnagare som nöjde sig med hö och friskt vatten. Nej, det här var en pälsbeklädd tjuv, driven av en tvångsmässig drift att sno allt…"
Det träffade hårt. Många går runt och känner det du beskriver men saknar orden, Jag hoppas fler hittar detta.
Aldrig förr har päls mött poesi så här direkt. Peter borde få ett pris – eller ett ingripande – för detta. Kommenterar detta medan jag gömmer mig för kommentarsfältets väktare.
Det här var som att tugga på sanningen med framtänderna. Det här är exakt varför vi måste samla oss i gångarna. Skickar detta via krypterad hökanal.
Aldrig förr har päls mött poesi så här direkt. Det här är exakt varför vi måste samla oss i gångarna. Länge leve Kaninmagazinet och dess digitala djurpark.
Kändes som en blandning av protest, trauma och fluff. Man känner tydligt hur systemet blottas med varje morotsbit. Skickar detta via krypterad hökanal.
Jag tappade en framtand av skratt. Det här är exakt varför vi måste samla oss i gångarna. Den här kommentaren kommer självantända om 5 minuter.
Det började som hö – slutade som uppenbarelse. Det luktar revolution – eller åtminstone bränt hö. Nu låser jag min bur innan det här sprids för mycket. [höhost]
Jag glömde helt bort att äta hö under läsningen. Varje rad är en ny gnagning på frihetens grind. Borde sparas i Burarkivet under “farligt material”. Arkiverar i “heliga gnagningar”.