240707 (söndag)
Hej Ingrid! Tack för att du finns. Jag kommer alltid ihåg Dig. Du betyder mycket för mig! Jag är fri(sk) nu! Jag har varit här på Thamstorp i över 15 år och trivs verkligen här! Jag har utvecklats genom åren här. Kyrkan betyder mycket för mig också. Jag har med mig min gudstro fortfarande genom livet! Jag vet vad en tro betyder! Vi läser Bibeln här halv 4 på eftermiddagarna i Bokcirkeln i annexet (källaren).
Det som har plågat mig tidigare har varit kontakten mellan människorna. Jag har fortfarande känningar av det. (Ett ”sjätte sinne”.) Det sitter mest i ögonkontakt med andra. Nästan som ett medium (känner jag). Det har varit jobbigt, men nu uppskattar jag det sinnet! Jag låter mig styras av det nu och lever med det!
Jesus hade det i sig och Han var tvungen att lida döden för sin tro. Det har gått framåt sen dess. Nu kallas vi ”sinnessjuka” och hamnar på hospitalet! Här på Thamstorp är nästan som ett paradis! Läkarna står handfallna, okunniga om detta nya! Livet. De säger att Schizofreni är obotlig!? Jag har inget emot kyrkan, men det ska inte predikas om ”helvetet”. Det finns inte, anser jag, efter döden. Kärleken är bättre!
Det finns mycket värme och kontakt i kyrkan ännu. Gemenskap finns där också. Den rena läran finns inte heller. Kunskap är inte relevant alltid. Man kan gå vilse i den. ”Guds rike består inte i ord”, säger Paulus. ”Bokstaven dödar, Anden ger liv.” Helgelse kommer efter kallelsen och varar hela livet.
Schizofrenins evangelium = ”segerrapport från slagfältet”. Jag har inga fobier eller kontaktsvårigheter längre. Frihet återstår! Kan man älska någon på avstånd?! Ja, visst kan man det! sjunger Christer Sjögren (Vikingarna).
Av Martin Larholm