230701
Hej Bernt! Jag skulle vilja ha mina mediciner hela, inte krossade. Det känns fel att inte få dem hela. Det är en känsla hos mig, en ”kulturkrock” att det är så. Jag trodde att det var personalen som gav mig dem som bestämde att krossa dem eller ej. Men allt är toppstyrt inom vården fick jag lära mig! Så låt mig vända mig till Dig då. Jag accepterar vården som den är vet Du. Men jag har blivit överkörd så länge nu att jag har ”förtrycket” inom mig!
50 år snart (psyket). Man lider som patient av att inte kunna leva ett eget liv, inte kunna ändra på någonting! Man blir passiviserad, hospitaliserad, lat och tjock. Ta sig i kragen, lyfta sig i håret går inte! Jag ser detta överallt och vill att ni inom vården ska se vår nöd! Stagnation. Maktlöshet. Status quo. Det blir så att man blir stoppad i nästan allt man vill göra eller ”företa” sig! Ingen egen vilja här? Ingen ”kreativitet” heller! (Zombie-effekt.)
Samhället håller på att ”krossa” oss! (Hårt mot hårt hela tiden!) Det är inte bara jag som upplever detta! Men vi vill få till ett samarbete med er som har ”makten”! Alla ska vara med på tåget. Inte bara blint styra. Demokrati (ska det vara). Det finns inget att vara rädd för!
Av Martin Larholm