Bur-7 – 🧱 Där gnagarna aldrig blir fria

En satir om högsäkerhet, morotspsykos och disciplinens gränslösa kärlek till galler.

🧱 Välkommen till Bur-7

Bur-7 låg under jord, under byråkratin, under allmän insyn. Ingen visste exakt var anstalten befann sig, men det ryktades om att ingången låg bakom ett övervakat dass i Bunkeflostrand. Inifrån fanns ingen utgång. Fönstren var målade. Luften filtrerad. Hoppet elektrifierat.

Kaninmyndigheten kallade det ”en rehabiliteringsanläggning för avvikande individer med gnagrelaterade tendenser”, men personalen kallade det bara för vad det var: ett fängelse med pälsfilter.

Peter hade börjat jobba som plit där nyligen. Han bar sin uniform som om han vore född i den – en stel polyesterrock med guldfärgade epåletter och ett växande arkiv av disciplinrapporter. Han hade alltid varit lagom maktlös i livet. Nu var han bara lagom mäktig.

🐇 MH-13 och ljudet av morotsgnissel

Cell 13 hyste den ökända MH-13, tidigare känd som Morotsbombaren. En gång hade han smugglat sprängmedel i skor gjorda av torkade rotfrukter. Nu satt han där med morotsrestriktion och ett munskydd i kevlar, men ändå hördes det:

gnissel… gnissel… gnissel…
Varje natt.

Det sades att han fortfarande kommunicerade med yttervärlden via inandning, morotsljud och en gömd CD-skiva i tarmen. Peter trodde inte på det. Men varje gång han gick förbi MH-13:s cell… rös han ändå.

🧥 Kaninblottaren i isolering

I cell 9 satt Kaninblottaren – en serieblottare med trenchcoat, ryckiga reflexer och en farlig vana att viska “titta nu då…” till övervakningskamerorna. Efter tre incidenter med svansviftningar i matsalen hade han blivit permanent isolerad.

Han fick mat via rörpost. Han kommunicerade via svansmorse. Psykologkaninen hävdade att han “bar sin skam som ett vapen” – men ingen visste egentligen vad det betydde.

💉 Knarkarn från Cell 4

Cell 4 beboddes av en sliten pälsboll med rödsprängda ögon. Kalle ”Knarkarn” Nötvält. Han hade en gång försökt smugga in tjack i sin egen blindtarm, och sedermera bitit en psykolog i vristen under en session om barndomstrauma.

Peter hatade honom personligen. Inte för brottet – utan för att han vägrade följa rutinen. “Inget väcker mitt kontrollbehov som en impulsiv kanin”, brukade Peter muttra och stryka sin nyputsade batong.

🧍 Peter och makten

Peter trivdes. Han kunde säga saker som:

• “Det där är ett morotsbrott.”
• “Stryk lunch, du har glömt din bur-id.”
• “Varför är det slarv i din cell, Blottarn?”

Han hade tillgång till över 96 övervakningskameror, ett rum med speglar åt bara ett håll och en manuell kraschbrytare märkt ’TOTAL ISOLATION’. Peter sov inte längre på nätterna. Han bara… lyssnade.

Han var Bur-7:s öga, öron, och det byråkratiska anus som reglerade varje kanins rätt att blinka.

📋 Disciplinrapport nr. 88

Datum: 2025-07-25
Fånge: MH-13
Händelse: Obehörigt andningsmönster i C-blocket
Åtgärd: Begränsad ventilation, tillgång till morotslukt reducerad till 3 ppm
Anteckning: Fången visade tecken på morotssaknad. Kan tolkas som manipulativt.

Peter läste den och log. ”Disciplin är en morot man aldrig får smaka på”, viskade han för sig själv.

🛠️ Säkerhetsnivå: Bunker+

Bur-7 drevs inte som andra anstalter. Här var säkerhetsnivån så hög att till och med tankar kontrollerades. Varje kanin bar en “GnagarKontroll™”-märkning med QR-kod och RFID.

Alla dörrar öppnades med biometrisk pälsavkänning. Alla burar var ISO‑certifierade för självförnekelse och kognitiv nedbrytning. Det fanns en särskild kammare – Bur 0 – där tiden stod still, bokstavligen: klockan där inne saknade visare.

🐇 Kaninmyndigheten uttalar sig

”Bur-7 är en human anstalt med syfte att återintegrera odisciplinerade gnagare i samhället… genom temporär total kontroll.”

Ingen reporter hade någonsin släppts in. Ingen fånge hade någonsin släppts ut. Enligt statistik var återfallsgraden exakt 0 %. Men också frigivningsgraden.

📼 Den läckta övervakningsvideon

I ett klipp som läckte till darknet såg man MH-13 andas tungt i sin cell. Det fanns inga ljud, förutom det där förbannade morotsgnisslet. Plötsligt tittade han rakt in i kameran och viskade:

“Det är dags.”

Samma natt spärrade Peter in sig i övervakningsrummet. Alla lampor slocknade. Men kamerorna… de rörde sig fortfarande.

🧱 Bur-7 släpper dig aldrig

Bur-7 var mer än ett fängelse. Det var en idé. En livsform. Ett system som inte skyddade samhället från kaniner – utan samhället från sig självt.

Och där, längst ner i arkivet, fanns en cell märkt ”Peter P.”. Ingen visste varför. Men kanske var det så Bur-7 fungerade: förr eller senare blev alla en del av väggen.

Av: Mikael Heijel