Ärade läsare!
Kanin-magazinet utlyser nu ett lotteri, vars högsta vinst är två biljetter till premiärvisning av min kommande storfilm ”Mysteriet med den försvunna kaninburen”. Varje lott kostar 100:-! Anmäl ert intresse och lämna era adresser i kommentarsfältet. Era lotter kommer till er via posten. Ange antal lotter ni vill köpa. Sätt in pengarna på Kanin-magazinets bankkonto med nummer 8032-5 (clearingnummer) 354 680 721-9. Tack på förhand!
Kalle Anka är inte en rationell förnuftsvarelse, som kan göra ett bokslut för sitt liv, därför att Kalle Anka är en ahistorisk skapelse! J.R.R. Tolkien hade rätt om han ville bränna Walt Disney på bål. Jag vet, för jag kallades ”Gollum” för 40 år sedan på kibbutz Erez i Israel när jag bodde där i ett halvår och arbetade med att odla bin. Där hade jag två rumskamrater, svenska män, varandras polariteter – den ene är den snällaste människa jag någonsin träffat, den andre fes i mitt ansikte så fort han kom åt. Kalle Anka?
Det måste vara något symptomatiskt som driver vårt samhällssystem, vår fina demokrati, till att på alla sätt tvinga oss medborgare att bli karikatyrer och stelna i bittra grimaser mot Livet självt. Vi måste ta ett helhetsgrepp på hela jävla skiten. Själv kan jag ange exempel på steg på vägen som ledde mig till denna tråkiga sits. Sommaren då jag var 12 år reste min familj till Blekinge och besökte där ett museum i Eringsboda.
Där finns många fantastiska föremål. Jag fick se ”Livtidskulan”, bestående av ett I elfenben utskuret klot som är snidat i ett konstfärdigt mönster. Inuti detta klot finns ett lite mindre klot, även det utsirat, som kan roteras inuti det större. Inuti detta lite mindre klot finns ett tredje, ännu lite mindre och fritt roterande klot. Allt som allt 9 klot som alla kan vridas runt och är dekorativt snidade. Den innersta kulan är fången inuti de 8 andra. Allt är utskuren i ett stycke elfenben. Ett kinesiskt mästerverk. Och en kinesisk flodbåt, snidad i elfenben, med människor på denna, två män sitter på stolar vid ett bord och spelar schack. De enskilda schackpjäserna kunde jag skönja på brädet.
Denna erfarenhet gjorde mig besatt av allt kinesiskt. Vid 23 års ålder köpte jag läroböcker i kinesiska för cirka 5000 kronor, men jag kunde inte förmå mig till att studera dem för att lära mig behärska det kinesiska språket. Min uppväxttid tillbringade jag i ett tillstånd av maniskhet utan att kunna slutföra något av det som jag påbörjade. Orsaken till detta var att all kommunikation i min hemmiljö och även i skolan tycktes gå ut på att människor ska smäda och förolämpa varandra hela tiden varje dag. Språkinlärning blev för mig därför en tabubelagd aktivitet.
Jag blev generöst erbjuden att delta i undervisning i kinesiska i Marks gymnasium av den där verksamma, mycket vänliga och i kinesiska språket kunniga lärarinnan Christel Seelig, men jag var folkskygg och undermedvetet kunde jag inte lita på språks betydelsebärande funktion. Men i mitt sinne bar jag en undermedveten plan: Att hämnas på byfånemaffian som gjort mig till ett monster. En dödlig karikatyr. Jag donerade alla mina läroböcker I kinesiska för 5000:- till Marks gymnasium. Det glädjer mig mycket att väldigt många av Kanin-magazinets läsare bor i Kina! Så I stort sett blev min familj indragen i ett sinnessjukt sällskapsspel, vars enda syfte är att förvandla alla spelets deltagare till ondskans perfekta avbildar – detta onda spel kallas ”civilisation”. Kalle Anka?
Med vänlig hälsning, Peter Predikanten