Slaktkaniner är en växande del av livsmedelsproduktionen inom småskaligt jordbruk. Dessa kaniner uppföds främst för köttproduktion och har flera fördelar än nackdelar. De erbjuder en mångsidig och hållbar lösning för köttproduktion. Med fokus på djurvälfärd och miljöpåverkan kan de spela en viktig roll i framtidens livsmedelssystem. Det är viktigt att fortsätta utbilda både konsumenter och producenter om fördelarna med slaktkaniner för att främja en mer hållbar matproduktion.
Av Fredrik Bolin
Ärade läsare!
Jag måste nu skriva en positivt stämd ledare som ingjuter livsmod och optimism i Kanin-magazinets läsare i denna värld med så mycket krig och elände och skit. Att fokusera på mina depressiva minnen gör även mig själv nedstämd. När jag sammanfattar mina samlade livserfarenheter I mitt medvetandes backspegel, så inser jag att den effektivaste metoden att få stopp (åtminstone tillfälligt) på mina gravt funktionsnedsatta föräldrars infama elakheter mot mig hade varit att rakt på sak fråga dem: ”Min lilla dårpappa och min lilla idiotmamma – vad tror ni egentligen att ni är…?” Ett så kraftigt nerköp skulle de aldrig ha kunnat hämta sig ifrån.
Som liten pojke saknade jag tillräckligt mått av tankeskärpa, mod och livserfarenhet för att kunna stävja sadismen både hemma och i skolan. I Örbyskolan inriktade sig mina plågoandar främst på att begränsa mina möjligheter att lära mig rätt sätt att förhålla mig till det motsatta könet och därmed sabotera min psykiska mognad till att anta utmaningarna att tillfredsställa en vuxen kvinna, bilda familj och bli en god förebild för små barn. Så det sket sig med kärleken och hela djävulskapet.
Skolmobbingen pågick med vår flanmagister Tore ”Idiot-Svenssons” fulla vetskap samtidigt som han gav oss elever sexualupplysning om att ”kärleken mellan man och kvinna är något mycket fint”. Tore gjorde ett flertal mycket osmarta drag i sin yrkesutövning och som kristen var han mycket flexibel. I skolan fick jag inte heller en chans att lära mig att spela blockflöjt trots att mina två bröder fick det. Jag trodde att jag var för dum i huvudet för att kunna lära mig att spela musikinstrument.
Men om du söker på Youtube efter låten ”Mera Pengar”, så är det jag som har gjort både text och musik till den! För länge sedan hade jag även där fyra låtar som jag dock snodde melodier till från gamla, kära psalmer som ett experiment. Som barn trodde jag nämligen att eftersom jag inte fick lära mig att spela instrument, skulle jag (om jag ville göra låtar som vuxen) bli tvungen att stjäla riktiga musikers musik. Alla fyra låttexterna handlade om olika sorters knark.
Jag sjöng dem en julafton hos mamma och hon blev rasande på mig för detta helgerån, men mamma och pappa (han är död nu) ville inte investera en enda spänn i att låta mig utveckla min naturliga musikalitet, så nu ska mamma gilla läget. Mina fyra knarkpsalmer fick sammanlagt cirka 67 000 visningar på några år på Youtube! Men så blev jag frälst av Jesus och jag fimpade alla dessa fyra låtar. Men låtarna ”Mera Pengar” och ”Kungadjävul” finns kvar på Youtube.
Med vänlig hälsning, Peter Predikanten
Ärade läsare!
Vad ska vi göra med hela jävla skiten…? I världen grasserar nu ondskan i stor stil. Ja, vad kan man göra? Själv ska jag erbjuda president Vladimir Putin mina tjänster. Min förhoppning är att han ger mig i uppdrag att tillsammans med president Kim Jung-Un söka efter kreativitetens källa. Det behöver inte nödvändigtvis vara att snickra kaninburar, men något behöver vi göra – president Kim Jung-Un och jag har nog båda blivit uppfostrade på ett omänskligt känslolöst sätt. I så fall kan vi säkert lära oss mycket av varandra.
Om min lilla dårpappa inte kunde uppfatta min existens i hans hem som annat än ett mycket irriterande Något som fladdrade i periferin av hans varseblivningsfält – varför satte han och mamma mig till världen över huvud jävla taget? Min utsvultenhet efter uppmärksamhet kunde ta sig olika uttryck. När min morbror sade till mig: ”Jag har aldrig läst en enda bok i hela mitt liv” med ett tvärt tonfall enbart för att markera distans till sin beläste nevö, då reagerade jag med att tala in romanen ”En dag i Ivan Denisovitjs liv” av Aleksandr Solzjenitsyn på 3 kassettband, vardera på 90 minuter, och gav dem i present till honom.
Den romanen handlar om en murare och min morbror arbetade som murare. Han sade inte ens tack till mig. Han visade ingen reaktion. Min tillvaro under min uppväxt passerade i någon sorts socialt vakuum. Ensamt liv. Känslomässig svält. Allt umgänge med mig ville pappa omgärda med omständliga ritualer som jag inte förstod. Men jag är glad för att jag inte har utrotat hela min släkt för jag älskar dem. Mina böner till en början om att få komma till en fosterfamilj, där jag kunnat utvecklas naturligt och mogna som människa, gjorde pappa mycket purken. Som om hans egen enkla och hederliga grovarbetarfamilj inte skulle duga för den unge herrn! Så jag blev kvar. Nu är jag en gammal, bitter ungkarl som har passerat bäst-före-datum.
Med vänlig hälsning, Peter Predikanten
Ärade läsare!
Att alla barn I hela världen har lika stor rätt att kunna lita först och främst på sina egna föräldrar – är det en princip som är värd att dö för? Kanin-magazinets chefredaktör menar det. Men jag är en ynkrygg som är rädd för döden… Vilket råd skulle världshistoriens störste filosof, Ludvig Wittgenstein, ha gett mig i denna situation? Han skulle kanske ha frågat mig vad det är som är så fruktansvärt med döden.
En starkt bidragande orsak till min rädsla för döden och till min förhärjande dödsdrift är att när min farmor gick bort, då fick jag (vid 8 års ålder) ingen möjlighet att föra ett förtroligt och meningsfullt samtal med mina föräldrar om döden. När jag ställde frågor till min mamma om döden, då blev mamma orolig för att jag inte mådde bra. Nästa dag körde mig mina föräldrar till barnpsyk i Borås där jag jag fick måla med vattenfärger. Men jag fick inga svar på mina frågor…
Nu frågar Peter Predikanten om någon i Kanin-magazinets läsekrets har kännedom om vem som har ansvaret för den svenska byfånemaffian? Peter Predikanten är arg. Mycket arg! Detta är vad som hjälpt mig att överleva: A) Hunger. B) Hämnd. C) Hat. D) Hallucinationer. 4H! Och Humor…
När jag var 16 år fyllda och en dag som vanligt grälade med min dårpappa, då anklagade han mig: ”Du är lika ond som Adolf Hitler därför att du använder en massa fina ord för att få mig att känna mig dum!” Jag började genast läsa biografier om Adolf Hitler, Heinrich Himmler, Joseph Goebbels, tegelstenstjocka faktaböcker om nazismen och historieböcker om andra världskriget. Sedan vände jag mig mot min dårpappa för att försvara min anständighet mot hans orättvisa anklagelse. Då hade han glömt vad vi bråkat om.
Nu, när jag är gammal, bemöter jag mina meningsmotståndare med klart i åtanke, att jag kan bli tvungen att mörda dem alla. För se, jag är en liten mordisk djävul… Och si, eder barndoms serietidningshjältar och leksaker ska inför eder i vuxen ålder stå upp som edra nya gudar och gudinnor, amuletter och talismaner!
Med vänlig hälsning, Peter Predikanten
Är vi ensamma I universum? Jag tror att en kanin kan känna eller åtminstone sakna friheten. Den är instängd i en liten kaninbur. En människa kan trots frihet och valmöjligheter känna ångest, bli deprimerad och få självmordstankar. Det går inte alltid att förklara varför människor hamnar i sådana situationer. Vi vet fortfarande inte om människan härstammar från exempelvis apor eller som en del hävdar kommer från någon utomjordisk planet. Det finns miljarders miljarder galaxer. Avstånden är svårbegripliga att förstå för oss människor. Det skulle krävas att vi skickar upp en farkost där besättningen fortplantar sig i generationer för att komma till en annan galax där vi kan söka efter andra livsformer. I universum finns det cirka två hundra miljarder galaxer eller kanske ännu fler.
Vår egen galax kallas Vinteŕgatan, en jättestor galax som består av flera hundra miljarder stjärnor, men det finns också betydligt mindre galaxer som innehåller allt från några tiotusentals till cirka hundra miljarder stjärnor. Christopher Conselile, professor i astrofysik, har tittat närmare på hur många galaxer det kan tänkas finnas. 2000000000000 är siffran han kom fram till.
Finns det kaniner eller människoliknande eller individer med hög eller högre intelligens någon annanstans i universum. Sannolikheten talar för att så är fallet. Personligen tror jag det. Tyvärr är avstånden för långa. Det går inte att färdas snabbare än ljusets hastighet. I Einsteins speciella relativitetsteori kombinerades dessa två begrepp i vad som kallas ”rum-tiden”, det vill säga att man betraktar tiden som en fjärde dimension. En konsekvens av denna teori är att ingenting kan färdas snabbare än ljusets hastighet som är ungefär 300 000 km/s.
Går det att färdas snabbare än ljusets hastighet? Det skulle helt bryta med allt vi vet om rörelse och momentum och vi har absolut inga exempel på negativ massa som existerar i vårt universum. Utan negativ massa kan du inte bygga ett maskhål eller ett varpdrev. För det andra tillåter möjligheten att gå snabbare än ljuset automatiskt tidsresor bakåt. Finns det då något liv I vårt ”närområde”?
1) Mars är den planet som är mest lik jorden. Landskapet är fullt med dalar, deltan och torra insjöar, vilket tyder på att det en gång i tiden funnits vatten på planeten. Med hjälp av rymdroboten Curiosity har NASA tidigare hittat organiska ämnen på Mars, vilket kan vara ett tecken på förhistoriskt liv. Men forskarna tror att om det har funnits vatten på Mars, så var det antagligen för cirka fyra miljarder år sedan.
2) Jupiters måne Europa som upptäcktes av astronomen Galileo Galilei på 1600-talet har länge varit intressant för sökandet efter utomjordiskt liv. Europa är täckt av is och flera forskare menar att det under isen kan finnas flytande vatten och därmed förutsättningar för liv.
3) Enceladus. Saturnus måne Enceladus är också täckt av is. Enceladus kretsar kring Saturnus och blev intressant i sökandet efter utomjordiskt liv I samband med att forskarna upptäckte enorma gejsrar nära månens sydpol. Upptäckten tyder på att månen är geologiskt aktiv idag och det kan därför finnas hav under den istäckta ytan. Förhållandena på månen Enceladus liknar faktiskt de djupa sprickor i havsbotten där vi tror att det första livet på jorden uppstod.
4) Titan. Saturnus största måne är den enda månen i solsystemet som har en riklig atmosfär, bestående till största delen av kväve som är ett viktigt ämne för att bilda proteiner i alla (av oss kända) livsformer. Titan har en dynamisk yta med säsongsbundna regnperioder som i viss mån liknar jordens. Därför överväger flera forskare möjligheten till liv på Titan. I observationer med radar har man upptäckt floder och sjöar.
Min personliga tro är att vi inte är ensamma, men sorgligt nog är avstånden till möjligt liv tyvärr för långa.
Av Claes Danung
Ärade läsare!
Här sitter jag nu på min ålders höst, en pubertal gubbe på 59 år, och plitar på en ledare till Kanin-magazinet. Det ser mycket mörkt ut i världen just nu. Mellanöstern-problematiken, anser jag, bör lösas sålunda, att det heliga landet styckas upp i tolv delar, motsvarande hur Kaanans land fördelades mellan patriarken Jakobs tolv söner (detta beskrivs i den Heliga Skrift). Landområdena ska sedan tömmas på judar ett i sänder med början i Juda land och sist i Benjamins land. Det palestinska folket ska sedan bjudas in till att bosätta sig där. Judarna ska massdeporteras med flyg, båt och tåg till tusentals destinationsorter runt omkring i världen. Herren Gud håller inte längre sin hand över sitt utvalda folk. Som profet är det inte så mycket bevänt med mig. Men jag är en djävul på att snickra kaninburar…
Nu ska jag gå I Rysslands president Vladimir Putins tjänst och jag hoppas att det går bra. Någon nytta kan jag väl ändå göra. När jag dör hoppas jag att jag får möta min pappa som var mycket ond mot mig när han levde. Då kan vi bli vänner och snickra mycket fina kaninburar tillsammans. Byfånemaffian vill jag också försonas med om de bara inte skickar åter på mig det förlästa psykiater-aset Björn Söderström som för många år sedan försökte täppa till käften på mig i kraft av sina omfattande kunskaper om psykologi.
Jag försökte förklara för det korrumperade kadavret Björn Söderström hur illa jag mådde under min barndom och tonårstid, men han ville inte tro mig. Martin Larholm har råkat mycket värre ut än jag. I dagens samhälle visar många själsläkare sidohänsyn och månar sig inte längre primärt om sina patienters mentala hälsa. För egen del känner jag viss skuld för att ha visat skoningslös grymhet mot min mamma, men hon vräkte ut alla moderskapets heligaste plikter rakt genom fönstret! Jag älskar mamma.
Med vänlig hälsning, Peter Predikanten
Ärade läsare!
Gängkrig och människors förslavning under AI-teknikens becksvarta domedagsmoln hotar helt plötsligt den gamla, ärorika, ursvenska kulturens existens. Hur kunde det bli så här…? För att få denna fråga besvarad, måste vi analysera byfånemaffians inre struktur och funktionssätt liksom en obducent dissekerar ett lik. ”Ett folk utan historia är som en man utan minne”, (Bra Böckers världshistoria).
En liten propå bara om en ny insamling till förmån för Kanin-magazinet. Näst efter Sverige är faktiskt Kina det land där överlägset flest besök sker på Kanin-magazinets hemsida (ca 20/månad). Därför ska Kanin-magazinet översättas till kinesiska för att vi ska sprida kunskap om kaninuppfödningens nytta och nöje i Kina. Översättaren ska få en ordentlig lön, så betala duktigt nu. Mitt bankkontonummer: 8032-5 (clearingnummer) 354 680 721-9.
För att råda bot på det kulturförrädiska problemet med AI-robotar ska vi bilda ”Kampgrupp mot AI”, för vars ledarskap jag villigt ställer upp. Bidrag till denna nya organisation emottages med tacksamhet! Själv lider jag alltsedan min tidiga barndom av dubbelsidig Jesus-noja. De karakteristiska symptomen för denna mentala åkomma är att försöka efterlikna Jesus, vilket alltid misslyckas på grund av mänsklig ofullkomlighet med ty åtföljande sexualfobi samt oavlåtlig beredskap för att ingå i sado-masochistiska relationer eftersom man ska ”vända andra kinden till” och bli populär bland kompistjuvar och bedragare.
Med vänlig hälsning, Peter Predikanten
Ärade läsare!
Tror Du, Kanin-magazinets läsare, att jag kommer att känna mig mindre pedofilisk om jag läppjar på sextioårig Macallan-whisky än om jag super tolvårig konjak? ”Frågan som icke låter lösa sig kom så åter” (”Tomten” av Viktor Rydberg). Jag vill att Du ska förstå, att pedofili är ett inlärt beteende som inte förekommer bland andra högre stående djurarter än Homo Sapiens sapiens.
Förfarandet av denna inlärning exekveras medelst mobbing här i djävlanästet i Sverige. Intressenterna bakom är byfånemaffian I nära samarbete med den svenska arbetarrörelsen. Själva patentet på den västerländska typen av korruption innehas dock av det judiska folket. (Denna analys, inser jag, är en grov förenkling av verkligheten.) Sadismen i svenska skolor har genomgått en kvalitativ utveckling i och med vårt inträde i informationssamhället. En mänsklig AI-robot kan bearbeta mycket information snabbt, billigt och effektivt!
Jag har aldrig pedofilat mig för jag tycker synd om barnen. Och jag är arg för att jag inte äger min själ. Min personliga åsikt är att pedofiler bör få kuk och pung avskurna. Men föräldrar hör ibland av sig till mig med erbjudanden och det retar mig! Då blir jag arg, men jag är så jävla aggressionshämmad så jag kan inte visa det. För att kunna visa känslor måste ett barn få träna på det. Under min uppväxt gjorde jag i stort sett inget annat än läste böcker, för att åtminstone kunna inbilla mig själv, att jag ägde oerhört betydelsefulla kunskaper. Det hade varit bättre om jag fått snickra en kaninbur när jag var tolv år!
Med vänlig hälsning, Peter Predikanten
Ärade läsare!
I natt drömde jag att Kent Larsson, en intagen här på hemmet, låg i mitt paket med löstobak och vältrade sig i tobaken. Kent har tiggt cigaretter av mig var och varannan dag under ett och ett halvt år. Sedan under dagen bad jag Kent om att han i gengäld ska köpa ett paket löstobak åt mig. ”Nej”, svarade han, ”tobak får du hålla dig med själv.” Senare kom han tillbaka till mig och tiggde om att få en nypa tobak att röka i sin pipa. Mitt svar blev: ”Om du inte har vett att låta bli att ställa en sådan fråga, då orkar jag inte bry mig om att svara på den frågan.” Kent Larsson kan inte vara generös, men han har en rikt utvecklad och självständig personlighet, ”Snål-Kent”.
En kväll blev jag bjuden på godis i teverummet. Då tog jag två geléhallon och satte fast dem framför ögonen som jag knep ihop. Två skumtomtar blev till huggtänder. Två ostkrokar höll jag mot pannan som horn. ”Nu är jag Djävulen!”, ropade jag och bet två patienter i benen och en tredje i armen. Detta Satans-komplex är för mig starkt förknippat med humor. För tjugo år sedan växte i min panna ut två stora knölar av brosk – de såg ut som horn! Mamma krävde, att jag skulle gå till en kirurg och få mina ”horn” bortopererade. Jag lydde henne för att inte skämma ut min familj. Mamma trodde att de hornlika utväxterna berodde på allt knark som jag vräkt i mig. Så kan det gå till på ett behandlingshem – det handlar mycket om att ge och ta. ”Så ta det onda med det goda för Satan”, som den danske regissören Lars von Trier säger i sin film ”Riket”.
Med vänlig hälsning, Peter Predikanten
