Ärade läsare!
Nu har jag fått en blöbens flöbens uppenbarelse igen: Om man tar ett stycke verklighet (som t.ex. en mycket fint snickrad kaninbur från mitt eget företag, Skrotum Bizniz) och från alla håll och kanter undersöker med alla sinnen detta stycke verklighet – ingenstans (jag vill använda uttrycket ”i-n-g-e-n-s-t-ä-d-e-s”, men jag har blivit idiotförklarad av rättstavnings-programmet i min ordbehandlare, så jag kan inte skriva som jag vill) kan ett kunskapssökande subjekt upptäcka en kosmiskt gällande garantistämpel eller någon signatur av Gud som bevisar att verkligheten verkligen är verklig…!
Verkligheten blir begriplig endast genom offer. Därför att kommunikationens process är ömsesidigt utbyte av information mellan sändare och mottagare. Kanin-magazinet är en idealistisk tidskrift. En idealist behöver ha vassa huggtänder. Tre (3) frågor som jag vill ha, förtjänar och behöver få besvarade: (1) Hur mycket var jag värd i mina föräldrars ögon? (2) Vem äger min själ? (3) Vem är jag egentligen innerst inne?
Därför att det är inte kul att vakna upp i verkligheternas verklighet och upptäcka att man är en jävla AI-robot! Det är inte roligt att bli mördad, men en människa kan växa med sina utmaningar i livet.
Med vänlig hälsning, Peter Predikanten
"Ärade läsare! Utbyte av gåtor om bladlöss mellan Martin Larholm och Peter Predikanten: M.L.: "Vet du varför bladlöss är så små?" P.P.: "Nej." M.L.: "De har stannat i växten." P.P.: "Vet du varför myrorna tycker…"
"Ärade läsare! Här följer en beskrivning av en julaftonskväll för Peter Predikanten tillsammans med sin före detta granne på Hedbo, kallad "Konjak-Roland" därför att han har ett mycket väl utvecklat smaksinne och är begiven på…"
Så bra uttryckt, jag blev berörd. Mitt i all ironi finns där en kaninliknande sanning som hoppar rakt i hjärtat, Skickar all respekt till dig.
Du satte ord på något jag själv inte kunnat uttrycka. Många går runt och känner det du beskriver men saknar orden, Jag kommer definitivt återvända till detta inlägg.
Starkt, ärligt och utan krusiduller. Jag tror det behövs fler texter som denna, Stort tack!
Jag hörde ett svagt morotsgnissel medan jag läste detta. Jag minns när det här diskuterades på darknet-kaninslang. Jag hörde ekot av gamla buruppror mellan raderna. Den här kommentaren självantänder om 5 minuter.
Aldrig förr har päls mött poesi så här direkt. Satirnivån: gnag-proof. Pälsen reser sig. Det räcker som recension. (burkod: 404)
Det här borde läsas i varje bur, med hjälm. Fick morotsflisor i ögat av inlevelsen. Doften av hö, hat och hopp sitter kvar i pälsen. Burförvaltningen kommer aldrig förstå detta.
Det här gav mig gnagspår i själen. Varje rad är en ny gnagning på frihetens grind. Pälsen reser sig. Det räcker som recension.